Dimensioneringsmetod av taksprångskonstruktion

Sammanfattning: Taksprång används på de flesta byggnader. Detta för att byggnader inte ska få ett lådliknande utseende, men även i vissa fall som skydd mot regn, vind och solinstrålning. Taksprång kan utföras med olika metoder, bland annat med taktassar (träregel) som fästs i den befintliga takkonstruktionen som bärande material, för att konstruera ett taksprång. Det lokala företaget Lättelement från Örnsköldsvik, producerar stora mängder takelementmoduler och dessa moduler kan kompletteras med taktassar (träregel) för att konstruera ett takutstick från byggnadens tak. Detta examensarbete behandlar hållfastheten för en konstruktionslösning som Lättelement använder sig av. Vid infästning av taktassarna sker en försvagning av taktassen, eftersom taktassen kapas och slitsas för att kunna styras på lättelementets balkar. Beräkningar för denna försvagning, med hänsyn till samverkan med plywood har utförts. En dimensioneringsmetod har tagits fram för att snabbt kunna beräkna vilka laster konstruktionen kommer utsättas för och vilka dimensioner som kommer behövas för att klara dessa påfrestningar. Beräkningsdokumenten som skapats inom projektet beräknar spänningar i intressanta områden, momentkapacitet, tvärkraftskapacitet och nedböjning, beaktar tre olika infästningsmetoder och allt enligt Eurokod. Beräkningsdokumentet har använts till att framställa jämförelseresultat mellan ett försvagat tvärsnitt och ej försvagat tvärsnitt med tre olika infästningsmetoder samt två olika dimensioner på taktassen. Relevanta resultat från rapporten är att förlorad momentkapacitet mellan den försvagade delen av konstruktionen och ej försvagade delen av konstruktionen, uppgår till 61 %, medans tvärkraftskapaciteten enbart uppgår till 10 % av förlorad tvärkraftskapacitet. Även stor skillnad för nedböjningen mellan ett taksprång på två och tre meter: 2 m = 12,6 mm, i jämförelse med 3 m = 63,78 mm.