Skyldigheten att skydda - Vad krävs för att den ska användas?

Sammanfattning: Responsibility to protect, eller R2P, är en norm inom FN som uppstod som en reaktion på många av de inomstatliga konflikter som pågick världen över under 90-talet. FN:s misslyckande med att skydda de civila som drabbades av humanitära katastrofer visade på ett behov av förändring gällande möjligheten att ingripa i inomstatliga konflikter. 2001 utkom en rapport från den kommission, ICISS, som tillsatts på initiativ av Kanadas regering med uppdraget att komma fram till hur man gemensamt ska kunna värna mänskliga rättigheter världen över. Rapporten fick namnet ”The Responsibility to Protect”, och fastslår en växande norm inom internationell rätt som tyder på att staters territoriella integritet får ge vika i fall då ett agerande krävs för att skydda mänskliga rättigheter. Denna uppsats undersöker dels vad denna skyldighet att skydda innefattar, samt vad som krävs för att den reaktiva delen av doktrinen verkligen ska kunna komma att användas då ett behov föreligger. Världssamfundet kan i enlighet med R2P vidta olika typer av exempelvis ekonomiska sanktioner mot en stat som misslyckas med att skydda sin befolkning, och en militär intervention får förekomma enbart i sista hand. I dagens läge krävs en auktorisering från säkerhetsrådets sida för att en sådan intervention ska få genomföras, något som dock är problematiskt då säkerhetsrådets fem permanenta medlemsstater, P5, ensamt kan blockera en intervention genom att använda sin vetorätt. Sedan 2013 har kravet på ett avsägande av vetorätten i fall då interventioner behöver ske i enlighet med R2P uttryckts från många av FN:s medlemsstater. Detta beror mycket på att det funnits och finns en oförmåga att ingripa i situationen i Syrien, då Ryssland använt sitt veto för att blockera exempelvis en intervention från att auktoriseras. R2P kan alltså i nuläget inte alltid fungera såsom det är tänkt, och världssamfundet misslyckas fortfarande med att skydda civila i behov. På grund av säkerhetsrådets rättsliga status skulle dock inget annat organ accepteras som beslutsfattare vad gäller frågor rörande internationell fred och säkerhet, och det är istället min mening att avskaffandet av vetorätten i situationer som kräver en intervention i enlighet med R2P är det enklaste sättet att tillgodose doktrinens fungerande.