Ambulanssjuksköterskans känslor inför ett potentiellt terrorattentat

Detta är en Magister-uppsats från Sophiahemmet Högskola; Sophiahemmet Högskola

Sammanfattning: Ambulanssjuksköterskan är ofta den första patienten möter inom akutsjukvården, och varje enskilt uppdrag är unikt gällande både person och situation. På grund av det oförutsägbara i varje patientmöte prioriteras den egna säkerheten, vilken säkerställs innan vårdandet kan börja. Tidigare forskning var visat att ambulanspersonal är en grupp som löper ökad risk för att drabbas av hot och våld i sitt arbete, vilket kan få konsekvenser i form av mer avvaktande beteende hos ambulanssjuksköterskan. Det har inte gått att finna någon forskning gällande ambulanssjuksköterskan och terrorattentat. År 2017 befann sig Sverige på en förhöjd hotnivå gällande terrorattentat, på en femgradig skala bedömdes hotet vara på nivå tre. Vid svåra skador är tiden en avgörande faktor, varför patientomhändertagande i möjligaste mån måste gå fort. Syftet med denna studie var att beskriva ambulanssjuksköterskans känslor inför att verka i en prehospital miljö i samband med ett potentiellt terrorattentat. Den valda metoden för studien var en kvalitativ intervjustudie med en induktiv ansats. Urvalet bestod av ett strategiskt och ett bekvämlighetsurval och bestod av tio ambulanssjuksköterskor. Inklusionskriterier var att informanterna skulle varit verksam som specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvård i minst ett år, vara verksamma inom ett för studien utvalt län i Mellansverige, samt både kvinnor och män. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån ett förutbestämt frågeformulär med följdfrågor. Den insamlade datan analyserades sedan via en kvalitativ innehållsanalys med ett manifest förhållningssätt. Resultatet utgjordes av sju underkategorier, vilka sedan resulterade i två kategorier; Betydelsen av samverkan och Ambulanssjuksköterskans yrkesroll. Det framkom att ambulanssjuksköterskan upplevde en osäkerhet inför hur samverkan med polis, räddningstjänst och SOS skulle kunna ske vid ett terrorattentat, såväl gällande kommunikation, den egna säkerheten samt informationsinhämtningen. Vidare framkom det en känsla av bristande utbildning gällande arbetet vid ett terrorattentat, en känsla av att erfarenhet i yrket skulle spela stor roll vid ett terrorattentat och att den mentala förberedelsen och vikten av att alltid tänka brett ansågs mycket viktigt. Ur resultatet framkom även en känsla av inre spänning inför att verka vid ett potentiellt terrorattentat. Slutsatser som kunde dras av denna studie var att ambulanssjuksköterskan kände en oro inför hur samverkan med polis, räddningstjänst och SOS skulle kunna komma att se ut vid ett terrorattentat. Vidare noterades en känsla av bristande utbildning hos ambulanssjuksköterskan i det prehospitala arbetet vid ett terrorattentat. Ökad utbildning i detta är nödvändigt för att öka möjligheterna för ambulanssjuksköterskan att göra ett bra jobb, och genom detta öka möjligheten till ett väl fungerande patientomhändertagande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)