Den 16 war iag och hälsa på dråningen. En diakron studie av pseudosamordning med förstaverbet vara i svenskan

Sammanfattning: I denna uppsats har användningen av pseudosamordning med förstaverbet vara kartlagts i ett material bestående av svenskt skriftspråk från tiden 1225 till 1950. Ett antal egenskaper har annoterats i förekomsterna och signifikanta förändrings-mönster analyserats. Det har visat sig att konstruktionen var i bruk i svenskt skriftspråk senast i mitten av 1300-talet, och då med obligatorisk rumsbetecknande bestämning i första verbfrasen. Undersökningen har också givit underlag till ett förslag på när och hur pseudo-samordning med vara utan rumsbetecknande bestämning etablerades i svenskt skriftspråk. Varianten utan rumsbetecknande bestämning finns belagd i materialet från äldre nysvensk tid och framåt. De äldsta förekomsterna har alla egenheten att i andra verbfrasen ha ett ett objekt som förefaller tjäna som ställföreträdande rums-bestämning (ett animat objekt med specifik referent). Det som föreslås är att det vid denna tid var möjligt att utesluta rumsbetecknande bestämning i den första verbfrasen om ett sådant objekt fanns i den andra. Det föreslås också att i samband med detta uppstod möjligheten att tolka vara och som en konstruktion i sin egen rätt – så kallad absentiv, där subjektsreferenten är frånvarande för att utföra en aktion på en ospecificerad plats och därefter återvända. Utöver förslaget ovan har noterats att den rumsbetecknande bestämningen ute ökat kraftigt i konstruktionen från 1600-talet – oftast tillsammans med ett andra-verb som uttrycker förflyttning – och att psudosamordning med vara under 1800-talet (bl.a. tillsammans med just bestämningen ute) börjat användas pejorativt.