Arbetsbrist i bemanningsföretag - En arbetsrättslig analys av begreppet arbetsbrist och dess medföljande skyldigheter i förhållande till bemanningsbranschen i Sverige

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Institutionen för handelsrätt

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar begreppet arbetsbrist i bemanningsföretag. För att en arbetsgivare ska kunna säga upp en arbetstagare krävs det saklig grund i form av antingen arbetsbrist eller personliga skäl. Vinstdrivande uthyrningsverksamhet legaliserades i Sverige år 1993, och bemanningsbranschen har sedan dess kommit att bli en naturlig del av den svenska arbetsmarknaden. Branschen bygger på ett trepartsförhållande där bemanningsföretagen anställer arbetstagare som hyrs ut till kundföretag för att tillgodose deras arbetskraftsbehov. Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av en rättsdogmatisk juridisk metod, undersöka under vilka omständigheter ett bemanningsföretag kan hävda att det föreligger arbetsbrist i sin verksamhet. I uppsatsen analyseras även de utmaningar en arbetsbristuppsägning leder till för företaget med hänsyn till omplaceringsskyldigheten, turordningsreglerna och företrädesrätten till återanställning. Då det är arbetsgivaren som bestämmer över behovet av arbetskraft och hur verksamheten ska bedrivas är uppsatsens slutsats att det kan föreligga arbetsbrist hos ett bemanningsföretag. Branschens affärsidé, i kombination med arbetsgivarens omplaceringsskyldighet, gör det dock svårare för bemanningsföretag att hävda än vid traditionella anställningsförhållanden. Ifall bemanningsföretaget trots allt säger upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist leder trepartsförhållandet till ytterligare utmaningar med turordningsregler och företrädesrätt till återanställning, eftersom de anställda inom samma turordningskrets hyrs ut till olika kundföretag som i sin tur blir drabbade av de skyldigheter som följer av arbetsbristuppsägningen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)