Kravet på dubbel skatteplikt i 10:11 3 st ML – Svensk rätts förenlighet med mervärdesskattedirektivet

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska fakulteten; Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Beskattningsbara personer har rätt till återbetalning av ingående mervärdesskatt hänförlig till gränsöverskridande transaktioner inom EU. Denna rätt, vilken fastställs i 10:11 3 st ML, förutsätter dock att kravet på dubbel skatteplikt är uppfyllt. En transaktion måste, enligt lagtextens lydelse, vara skattepliktig eller vara behäftad med återbetalningsrätt i både Sverige och i omsättningsstaten för att rätt till återbetalning skall föreligga. Detta krav återfinns inte i mervärdesskattedirektivet artikel 169(a), vilken motsvaras av 10:11 3 st ML i svensk lagstiftning. Mervärdesskattedirektivet föreskriver endast att skatteplikt och avdragsrätt måste föreligga i återbetalningsstaten för att återbetalningsrätt ska föreligga. Det finns således en lydelsemässig divergens mellan ML och mervärdesskattedirektivet. I tidigare svensk praxis har denna divergens tolkats på så sätt att svensk lagstiftning skall åsidosättas och mervärdesskattedirektivet tillämpas med direkt effekt. Efter domen i HFD 2020 ref. 17, EQT-målet, är så inte längre fallet. I EQT-målet slår HFD fast att svensk lagstiftnings krav på dubbel skatteplikt är förenligt med EU-rätten. Denna tolkning av EU-rätten bygger i stor utsträckning på C-165/17 Morgan Stanley, där kravet på dubbel skatteplikt inom EU-rätten diskuteras extensivt. Denna rättsutredning visar dock på att kravet på dubbel skatteplikt har etablerats även i tidigare praxis från EUD. Således är 10:11 3 st ML, trots att det föreligger en betydande språklig divergens gentemot lydelsen i artikel 169(a) i mervärdesskattedirektivet, förenlig med EU-rätten. Avtrycket av EUD:s avgörande i Morgan Stanley på svensk rätt är förhållandevis stort, åtminstone inom ramen för den mervärdesskatterättliga regleringen av gränsöverskridande transaktioner. HFD tolkar domen utan några förbehåll och tillämpar den extensivt. Fastställandet av kravet på dubbel skatteplikts förenlighet med EU-rätten inskränks inte till specifika omständigheter. Detta, i samklang med den lagtekniska konstruktionen i 10:11 3 st ML, medför att beskattningsbara personer som önskar erhålla återbetalning av ingående mervärdesskatt måste ha extensiv kunskap om mervärdesskattelagstiftningen i den relevanta omsättningsstaten. I SOU 2020:31 Förslag till ny mervärdesskattelag presenteras ett förslag på en ersättande bestämmelse till 10:11 3 st ML, vilken är strikt harmoniserad till sin lydelse. 13:9 NML innehåller inget explicit krav på dubbel skatteplikt. Trots detta anser utredaren att rättsläget inte explicit ändras av en sådan justering, då kravet kommer bestå i svensk och EU-rättslig praxis. Denna ändring kan kritiseras ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Sammantaget är rättsområdet i behov av ytterligare förtydliganden i praxis.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)