“Det känns som att jag inte existerar!” : En kvalitativ studie om distansundervisningens påverkan på social interaktion för nyanlända gymnasieelever

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur övergången från fysisk till fjärr- och distansundervisning i samband med Covid-19 förändrat nyanlända gymnasielevers sociala interaktionsmönster inom skolmiljön, samt hur dessa kan påverka deras upplevelser av skolgången. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ ansats där det totalt gjordes sju semistrukturerade intervjuer. Den tidigare forskningen har behandlat ämnet nyanlända elever i relation till deras sociala relationer inom skolmiljön, samt hur dessa kan påverka deras upplevelser av mötet med det svenska utbildningssystemet. De teoretiska ramverken som användes i studien är Goffmans dramaturgiska perspektiv, samt Thompson interaktionsmönster i fyra modeller: interaktion ansikte mot ansikte, medierad interaktion, medierad kvasiinteraktion och medierad online interaktion. Resultat i studien tyder på att informanterna upplever inlärningssvårigheter efter övergången till distansundervisning. Detta med anledningen av den minskade sociala och fysiska interaktionen mellan elever och lärare. Det framkom att informanterna upplever en distansering från sina vänskapskretsar, skolkamrater och lärare, på grund av att de inte befinner sig fysisk i samma studiemiljö, vilket har resulterat minskad studiemotivation. Resultatet visade även att kommunikationen med lärare och skolkamrater minskade efter övergången till distansundervisning, således har elevernas förutsättningar försämrats till en god kommunikation med lärare och klasskamrater. Det framkom i intervjusvaren att skolan och lärare har en betydande roll för de nyanlända gymnasieelevernas inkludering i skolan. Skolmiljön upplevs av majoriteten av informanterna bidra med en känslan av grupptillhörighet. Resultatet tyder på att skolans likvärdighetsprincipen påverkas negativt av övergången till fjärr- och distansundervisning.