Är en modernare rättegång rättvis? -Om den tilltalades rätt till muntlig förhandling

Sammanfattning: Den 1 november 2008 genomfördes reformen ”En modernare rättegång” (EMR) i de allmänna domstolarna i Sverige. Ett led i moderniseringen var att de förhör som äger rum vid en bevisupptagning i tingsrätten dokumenteras med en ljud- och bildupptagning. Inspelningen skall sedan, vid ett överklagande, om det behövs för utredningen, spelas upp vid bevisupptagningen i hovrätten. En videouppspelning ska vara jämställt med att bevisningen har tagits upp på nytt och hovrätten får ändra tingsrättens tilltrosbedömning och dom utan att den tilltalade hörs igen. I den granskning som regeringen genomförde i Prop. 2004/05:131 diskuterades de problem som reformen skulle kunde medföra i förhållande till Europakonventionens artikel 6 och rätten till muntlig förhandling. Slutsatsen i Prop. 2004/05:131 var att en uppspelning av tingsrättsförhören, och de restriktiva möjligheterna för den tilltalade att ställa ytterligare frågor, var förenlig med konventionen, och reformen genomfördes. Av Europadomstolens praxis framgår, att huvudregeln är att det ska hållas muntlig förhandling även i en överrätt, men att inskränkningar kan tillåtas vid exceptionella omständigheter. Exceptionella omständigheter har ansetts föreligga om överinstansen enbart behandlar rättsfrågor som inte påverkas av den tilltalades uttalanden, om rättegången avgör sakfrågorna som är av teknisk art, eller om det är skriftliga utlåtanden som åberopas som bevisning och de inte påverkas av att den tilltalade eller någon annan uttalar sig i frågan. Europadomstolens bedömning sker utifrån rättegångsförfarandet sett i dess helhet. Europadomstolen väger i sin bedömning in överinstansens roll i det nationella domstolsväsendet, vilken makt överrätten har och hur väl den tilltalades rättigheter skyddas och tillgodoses i rättegången. Vid överinstansförhandlingar där domstolen ska bedöma sakfrågor likt den tilltalade skuld, trovärdighet eller motiv, blir rätten till muntlig förhandling betydande. Rätten blir även framstående i ärenden som rör motstridiga uppgifter eller om det i målet finns komplicerade omständigheter som måste utredas. Om överinstansen ändrar underrättens dom i en negativ riktning för den tilltalade är det en stark indikation på att den tilltalade skulle ha getts en muntlig förhandling. I mål där mycket står på spel för den tilltalade, likt risken för en markant straffskärpning, blir dennes rätt till muntlig förhandling stark och väger över de nationella domstolarnas behov av effektivitet och besparingar. För att rätten till muntlig förhandling ska inställa sig, så får den tilltalade inte ha avstått från sin rättighet. Ett avståndstagande kan ske uttryckligen eller implicit. Avståndstagandet måste, för att godkännas, vara otvetydigt och får inte strida mot något allmänt intresse. Den tilltalade måste också ha insett konsekvenserna av sitt avståndstagande, för att det ska kunna hävdas ha ägt rum. Om det emellertid föreligger ett allvarligt brottmål, där mycket står på spel för den tilltalade, så ska det i princip alltid hållas muntlig förhandling, oavsett om den tilltalade har avstått från sin rätt. Enligt Europadomstolens praxis föreligger det en muntlig förhandling i överinstansen om den tilltalade hörs vid bevisupptagningen, samt får ställa frågor till de vittnen vars utsagor bedöms vara av betydelse för avgörandet. Om särskilda omständigheter föreligger kan en mindre strikt standard tillåtas. Den tilltalade ska dock i alla fall få kommentera de förhör som åberopas i rättegången, samt vid ett tidigare stadium ha erkänts någon form av mer direkt kontradiktion. De svenska hovrätterna är appellationsdomstolar som prövar sakfrågor och rättsfrågor. Det är inte helt ovanligt att den svenska hovrätten prövar frågor rörande den tilltalades skuld, trovärdighet, motiv, komplicerade omständigheter eller motstridiga uppgifter. De svenska hovrätternas beslut att inte höra den tilltalade i en överrättsrättegång kan således innebära en kränkning av rätten till muntlig förhandling enligt artikel 6 i Europakonventionen. Enligt uppgifter om hur EMR har fungerat i praktiken framgår det att tilläggsförhör sker mycket restriktivt. Det framgick även att det i nästan hälften av alla mål som kommer upp i hovrätten sker en ändring i domslutet. Den vanligaste anledningen till ett nytt utslag angavs vara en ändring av påföljden och skulden. Med tanke på karaktären av de frågor som prövas, hur sällan det sker tilläggsförhör samt den höga ändringsfrekvensen, är det inte svårt att anta att det vid flertalet fall har skett kränkningar av rätten till muntlig förhandling sedan EMR infördes. Hovrättsreformen måste anpassas för att reformen ska bli förenlig med Europakonventionens krav på en rättvis rättegång, och för att Sverige inte ska bli fällda i Europadomstolen. Hovrätterna bör för det första införa ett system där information ges till de tilltalade om deras rätt att ställa ytterligare frågor i hovrätten. Om den tilltalade sedan begär tilläggsförhör ska den tilltalade höras igen och även tillåtas att ställa ytterligare frågor till de vittnen vars utsagor anses vara av betydande bevisvärde. På så sätt får vi både en modern och en rättvis rättegång i de svenska hovrätterna.