Bullerreducerande beläggningar

Sammanfattning: Bulleremission från vägtrafik är på många ställen i Sverige ett påtagligt problem. Många fastigheter och rekreationsområden ligger så nära vägnätet att de utsattas hälsa och livskvalitet riskerar att försämras vid långvarig exponering. Att åtgärda bullerproblematiken direkt vid källan med en lågbullerbeläggning är idag en stor strävan på många platser. Detta ef-tersom de traditionella åtgärderna som bullerplank och vallar kräver utrymme samtidigt som de minskar närområdets estetiska värde. Bildäck som rullar på vägytan alstrar buller genom olika fysikaliska fenomen. För att redu-cera bullret kan en lågbullerbeläggning antingen göras väldigt porös, alltså med ett stort sammanhängande hålrum, då kan beläggningen effektivt absorbera ljudvågorna istället för att ljudvågorna reflekteras ut i omgivningen. Eller så kan beläggningen anläggas med max-stensstorlekar som är mindre än vanligt. Då blir vägytans mikropartiklar betydligt jämnare vilket i förlängningen gör att buller inte alstras i samma utsträckning. Dessvärre har det i Sverige, tillskillnad från i många andra länder runt om i världen, visat sig vara extra svårt att anlägga en lågbullerbeläggning utan att kostnaderna skenar iväg. En av huvudanledningarna till svårigheterna är det kalla klimatet som implicerar både dubbdäck och frost. Dubbdäck och frost resulterar i sin tur i skador som spårdjup, partikelgenerering som lägger sig i beläggningens hålrum och frostsprängning. Syftet med examensarbetet är att ta fram och kartlägga de faktorer som orsakar problem med lågbullerbeläggningarna. Mer specifikt försöker studien att reda ut hur Trafikverket som beställare bör fortskrida i sitt arbete för att på ett optimalt och kostnadseffektivt sett ge produkten utvecklingsmöjligheter. Utredningen har gjorts genom att analysera befintliga utvärderingsrapporter och tidigare samlade projekterfarenheter, men också genom att intervjua relevant och kompetent personal på Trafikverket. Litteraturstudie tillsammans med intervjusvar har påvisat stor kunskapsutveckling det senaste decenniet. Konsensus verkar råda i vilka de tekniska framgångsfaktorerna är. God vat-tendränering genom en hög hålrumshalt med bra tvär- och längslutning. Dessutom höga bindemedelshalter för att undvika stenlossning. Däremot verkar det inte råda total enighet i hur en lågbullerbeläggning bör upphandlas med avseende på kravformuleringar och entreprenadform. Studiens slutsats visar att det är viktigt att först undersöka lågbullerbeläggningens yttre förutsättningar, därefter endast fastställa beläggningen som lösning om de yttre förutsättningarna tillåter. Det är essentiellt att detaljkunskap om produktion och underhåll kommer in i ett tidigt skede, gärna innan planerings- och investeringspersonal utan vidare fastställer att ett område är bullerutsatt och att lösningen är en lågbullerbeläggning. Trafikverket bör alltså noga välja ut projekten där man är med och utvecklar och delar risken med entreprenören.