Ersättning för förlossnings- och graviditetsrelaterade skador - En analys av det patientskaderättsliga ersättningssystemet

Sammanfattning: Den nuvarande patientförsäkringen infördes för att underlätta ersättnings- processen för patientskador genom att eliminera kravet på culpöst handlande. Det är emellertid inte okomplicerat för patienter att nå framgång med ett patientskaderättsligt ersättningsanspråk. Uppsatsens övergripande syfte är därför att undersöka kvinnors möjligheter att utfå ersättning för förlossnings- och graviditetsrelaterade skador. Efter en generell under- sökning av PSL:s rekvisit framgår det att möjligheterna till ersättning för skador som har samband med graviditet eller förlossning inte missgynnas jämfört med andra patientskador. Fortsättningsvis framgår det i uppsatsen att ersättning för förlossningsskador lämnas i enlighet med PSL:s bestämmelser. Däremot innebär den nuvarande regleringen att kvinnor ibland nekas ersättning för allvarliga skador och har därför inte ett fullgott materiellt rättsskydd. Kvinnor riskerar exempelvis att nekas ersättning då Patientskadenämnden vidtar en slags godtycklig culpabedömning vid prövningen om patientskadeersättning bör lämnas. Skador som saknar samband med en vårdåtgärd faller även utanför ersättningsområdet. För förlossningsskador föreslås därför en alternativ ersättningsmöjlighet, exempelvis i form av en s.k. katastrofparagraf, som även diskuterades i lagens förarbeten. En sådan bestämmelse möjliggör att ersättning bland annat kan lämnas för allvarliga förlossningsskador som med dagens ersättningssystem inte är ersättningsbara. Ersättningsmöjligheterna för psykiska skador som har samband med graviditet och förlossning har utökats genom Patientskadenämndens praxis. Emellertid borde nämnden tydligare anföra vad som bör vara uppfyllt för att ersättning ska lämnas. Annars riskerar psykiskt sjuka att nekas ersättning med anledning av att de har svårt att förstå vad som krävs av dem för att ersättning ska utgå, vilket även befarades i PSL:s förarbeten. I uppsatsen nås även den övergripande slutsatsen att Patientskadenämnden bör utveckla sina bedömningar angående vissa begrepp för att jämna ut den kunskapsmässiga obalansen mellan en enskild patient och hälso- och sjukvården och för att av rättssäkerhetsskäl uppnå en bättre förutsebarhet av Patientskadenämndens beslut hos allmänheten. En reglering baserad på den skadeståndsrättsliga culparegeln antas i uppsatsen ge upphov till flera negativa konsekvenser inom hälso- och sjukvården, exempelvis att relationen mellan läkare och patienter troligen försämras. Därför konkluderas slutligen att patientförsäkringen är den lämpligaste typen av ersättningssystem för patientskador.