Kunskapsöverföring : - En väg til hög projektivitet

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Människan har arbetat i projektform sedan urminnes tider och det har de senaste åren blivit allt vanligare att organisera arbetet i projektform. Även utbildningen på och efterfrågan av projektledare har ökat kraftigt under en längre period, vilket kan förklaras med att organisationer vill förbättra resultatet av projekten. Då organisationer oftast är utsatta för konkurrens är det viktigt att företag hela tiden utvecklas och blir bättre för att inte gå miste om kunder och uppdrag. En organisation måste därför ta tillvara på de kunskaper och erfarenheter som olika projekt för med sig samt använda dessa för att effektivisera och förbättra andra projekt inom organisationen. Då det finns ett ständigt behov av att förbättra prestationen i projekt finner vi det viktigt att studera på vilket sätt organisationer förhåller sig till begreppet kunskapsöverföring. Detta konstaterande i kombination med ovanstående diskussion har mynnat ut i vår problemformulering och vårt syfte Hur ska erfarenheterna från avslutade projekt kommuniceras för att skapa en ökad effektivitet i kommande projekt? Syftet med denna studie kan delas in i fyra delar. - Kartlägga faktorer vad gäller överföringsproblem samt beskriva dessa. - Tolka de problem som finns i överföringen. - Diskutera hur organisationen kan komma tillrätta med problemen. - Argumentera kring hur det bör se ut i organisationer - en vägledning. Vi har i denna studie utgått från en deduktiv ansats och först samlat in teori för att utforma frågemallen. Vi har genomfört totalt tio kvalitativa intervjuer varav sju med projektledare från olika organisationer och tre intervjuer med forskare inom Project Management. Intervjuerna med forskare gav oss en chans att diskutera och få stöd för vår teoretiska bas samt den modell vi konstruerat. Mellan intervjuerna med forskarna och projektledarna har vi utvecklat vårt teoriavsnitt eftersom det uppkom saker som inte kunde förklaras med vår teoretiska referensram. Vi lade även till teori efter intervjuerna med projektledare och under arbetet med analysen vilket gör att studien fått en abduktiv ansats. Teorin är uppbyggd på den modell vi tagit fram och kan delas in i organisatoriska förutsättningar, individuella förutsättningar, styrmedel och slutligen teorier kring kunskapsöverföring. Studien visar att det inte finns något enkelt eller kort svar på hur kunskapsöverföring bör ske eftersom alla projekt är unika och så även alla organisationer. Organisationens förutsättningar tillsammans med de individuella förutsättningarna som existerar sätter ramarna för hur erfarenheterna bör och kan kommuniceras från ett projekt till ett annat. Genom att nyttja olika styrmedel kan en organisation förbättra möjligheterna till kunskapsöverföring. Alla faktorer i vår modell påverkar både varandra och kunskapsöverföring vilket visar att vi kan förklara de huvudsakliga faktorerna som påverkar kunskapsöverföring med vår modell.