Att arbeta med ungdomar som har ett brottsligt beteende : En kvalitativ studie om SiS-personalens upplevelser och erfarenheter av återanpassning och smittoeffekter

Sammanfattning: Det vetenskapliga problemet som föreligger handlar om att institutionsvård inte visar de goda resultat det avser att göra. Ungdomar lär sig istället mer om kriminalitet under placeringstiden. Syftet med uppsatsarbetet är att beskriva och försöka förstå personalens upplevelser och erfarenheter av att arbeta med ungdomar för att återanpassa dem till ett liv utan kriminalitet, i institutionsmiljö där ungdomarna kan ha en negativ påverkan på varandra. Frågeställningarna fokuserar på respondenternas beskrivning av deras arbete för att ge förutsättningar för ungdomarna att återanpassas till ett liv utan kriminalitet samt hur de förhåller sig till risken för ungdomarnas negativa påverkan på varandra. Frågeställningarna har studerats genom en kvalitativ ansats och vi har genom semistrukturerade intervjuer inhämtat vårt empiriska material. Vi har intervjuat elva personer som arbetar på SiS-ungdomshem. Våra resultat har analyserats utifrån Goffmans teori om totala institutioner. Förutom denna teori har vi också tidigare forskning om smittoeffekt i institutionsmiljö, personalens arbete samt institutionsvård. Resultatet visar att personalen upplever att de har förutsättningar att återanpassa ungdomarna till ett liv utan kriminalitet. Resultatet visar vidare att de har olika metoder för att arbeta med detta samt att det skiljer sig mellan institutionerna och avdelningarna. Resultatet visar även att personalen upplever en risk med att placera ungdomar med likartad problematik på samma ställe och att ungdomarna då kan ha en smittoeffekt på varandra. Slutligen visar resultatet att vistelsetiden inte har betydelse för smittoeffekten mellan ungdomarna, det är personalens strategier och närvaro som är avgörande.