Demokrati: Hans Kelsens och Jürgen Habermas procedurella demokratiteorier

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Författare: Hans Ranholm; [2002]

Nyckelord: Allmän rättslära; Law and Political Science;

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att undersöka och jämföra de demokratiteorier som formulerats av Hans Kelsen och Jürgen Habermas. Demokratins grund är enligt Kelsen majoritetsprincipen. Behovet av en styrande statsmakt gör allas individuella frihet omöjlig, men om den styrande samhällsviljan bestäms av majoriteten, begränsas det antal medborgare som tvingas underkasta sig en vilja stridande mot deras egna viljor, till ett minimum. I praktiken innebär den demokratiska processen dessutom ett tvång till kompromiss, som reducerar samhällets menings-motsättningar till skillnaden mellan majoritet och minoritet, och mildrar även denna. Teorins främsta förtjänst är att den genom sin inneboende logik skyddar minoritetens ställning, och ger oppositionen en för demokratin avgörande roll. För Habermas är den ideala demokratiska processen istället den rationella diskursen, en idealiserad kommunikativ process, genom vilken allas välgrundade samförstånd kan uppnås. Hans demokratiteori utgår alltså från en idealiserad enhällighet, vars resultat per definition är rationella. Habermas lyckas, på ett teoretiskt plan, internalisera medborgerliga rättigheter i själva den demokratiska processens grundläggande princip. Genom att identifiera rationalitet som ett för demokratin utmärkande drag, erbjuder han dessutom en teoretisk förklaring till den styrka och flexibilitet, som under efterkrigstiden kommit att framstå som en av demokratins främsta egenskaper. Trots fundamentala skillnader förenas teorierna av den avgörande betydelse de fäster vid den demokratiska processen som sådan, vilket motiverar att de båda betecknas som procedurella. Bland annat är det den för processen grundläggande majoritets- respektive diskursivitetsprincipen som logiskt skyddar minoritetens ställning, respektive individuella rättigheter. Teorierna har dessutom stora likheter vad gäller synen på det demokratiska folket, och dess avgränsning inåt och utåt, ett av de mest aktuella problemområdena i dagens demokratidebatt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)