Det svenska spelmonopolets vara eller icke vara? : En granskning av det svenska spelmonopolets kompabilitet med EU-rätten

Sammanfattning: Den svenska spelmarknaden regleras genom ett statligt spelmonopol där huvudsakligen tre aktörer är verksamma, Svenska Spel AB, ATG samt allmännyttiga folkrörelser. Spelregleringen är utformad så att tillstånd att bedriva spelverksamhet ges av svenska staten. Den svenska spelmarknaden utgörs av reglerade respektive oreglerade aktörer där de reglerade aktörerna är svenska bolag som erhållit tillstånd för att bedriva spelverksamhet i Sverige. Oreglerade aktörer utgörs av företag baserade utanför Sveriges gränser och som således inte behöver beakta svensk lagstiftning. Spelmarknadens största aktör är Svenska Spel AB som för att kunna leva upp till sitt uppdrag om en säker spelmarknad har strikta villkor uppställda för sin verksamhet gällande bland annat marknadsföring. Eftersom Sverige är medlem i EU måste EU-rätten beaktas och följas, det råder fri rörlighet för etablering och tjänster inom EU. EU-domstolen har slagit fast att spel är att likställas med en tjänst. Vidare har EU-domstolen fastslagit att länder får göra inskränkningar i EU-rätten om det är för att upprätthålla allmän ordning, säkerhet eller hälsa enligt artikel 52 FEUF. Sverige och Portugal är två länder som motiverar sina spelregleringar efter denna artikel. Vid en granskning av Svenska Spel ABs marknadsföring utförd av tillsynsmyndigheten Lotteriinspektionen konstaterades att 60 procent av de granskade marknadsföringsobjekten uppenbart stred mot villkoren och ytterligare 17 procent kan ha stridit mot villkoren. Då de reglerade aktörerna verkar för att minska spelrelaterad problematik erbjuds en del verktyg som till exempel obligatorisk registrering av spel samt hänvisningar till stödlinjen för spelmissbruk. Vilka effekter dessa åtgärder har för minskat spelmissbruk är dock oklart. Det svenska spelmonopolets förenlighet med EU-rätten kan därför ifrågasättas utifrån dels sin långtgående begränsning av marknaden som kan ses som oproportionerlig, och dels från det faktum att spelmonopolets aktörer bedriver en relativt intensiv marknadsföring som får motiveringen för undantaget från den fria marknaden att framstå som ett svepskäl.