Vem begriper patientjournalen?

Sammanfattning: Patientjournalen är framförallt ett arbetsverktyg inom vården, men journalen är också en in-formationskälla för patienter och anhöriga. Även andra läsare ska kunna förstå patientjour-nalen eftersom den används vid tillsyn och kontroll, och som underlag för kvalitetsregister samt av domstolar, försäkringsbolag och forskare. I patientjournallagen har formuleringen om att språket ska vara så lätt som möjligt att förstå för patienten funnits sedan 1985. Vårdper-sonal framhåller ofta att detta inte går att kombinera med att skriva effektiva, säkra och kor-rekta journaler. Syftet med denna studie är att undersöka vilka språkliga drag i patientjournalen som kan påverka begripligheten i första hand för patienter men även andra läsare. Metoden som an-vänds är kritisk diskursanalys, och materialet undersöks med hjälp av valda delar av idea-tionell, interpersonell och textuell analys. Dessa delar är läsmål, deltagarroller, perspektiv, fackord och förkortningar. Även omtal studeras eftersom detta får effekter för begripligheten. Materialet består av tio journalanteckningar från en kirurgklinik som använder ett digitalt journalsystem. Mallarna i journalsystemet och dess rubriker är styrande för hur texterna blir. Undersökningen visar att förekomsten av förkortningar är relativt låg, 2,4 procent. Det finns 6,7 procent facktermer, vilket gör texterna svårlästa för en lekman. Det är läkarens (dikte-rarens) perspektiv som styr. Texternas omtal är ofta indirekt, vilket gör att det kan bli svårt att begripa vem som gör vad. Avslutningsvis diskuteras möjligheten att mottagaranpassa journalerna efter lekmäns behov.