Ansvarstagande deltagande. En deltagande-orienterad komparativ institutionell analys av EU-domstolens tillämpning av miljöansvarsdirektivet.

Sammanfattning: Kampen mot miljöförstöring är en av de mest trängande utmaningar dagens samhälle står inför. Miljöhänsyn har länge prioriterats av EU, vilken med tanke på problemens gränsöverskridande karaktär utgör en potentiellt viktig aktör i denna kamp. För att EU:s kapacitet att hantera miljöproblem ska matcha dess ambition, krävs dock förståelse för dess institutionella dynamik. Denna uppsats undersöker med hjälp av komparativ institutionell teori denna dynamik i förhållande till en aspekt av miljöförstöring, nämligen miljöansvarsreglering. De två alternativa institutionella processer som jämförs är EU-domstolen och medlemsstaternas politiska processer. Uppsatsen analyserar hur EU-domstolen vid tillämpning av miljöansvarsdirektivet hanterar medlemsstaternas suveränitet och bedömningsutrymme. Genom att använda komparativ institutionell teori som analytiskt verktyg, undersöks huruvida domstolen uttrycker några institutionella preferenser i sina avgöranden. Vidare undersöks hur en sådan eventuell preferens förhåller sig till en deltagande-orienterad komparativ institutionell teoretisering av miljöansvarsregleringen. En slutsats är att det råder en diskrepans mellan EU-domstolens institutionella preferens gentemot sig själv och den normativt optimala fördelningen av beslutsfattande, enligt vilken medlemsstaterna utgör den lämpligaste beslutsfattande institutionen i förhållande till förebyggande och avhjälpande av miljöskador. Uppsatsens institutionellteoretiska ansats ger på detta sätt en fördjupad förståelse för hur EU:s institutionella dynamik fungerar i förhållande till bekämpning av miljöförstöring och övrig samhällelig måluppfyllelse.