Torasemid vid hjärtsviktsbehandling

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Sammanfattning: Hjärtsvikt är ett tillstånd då hjärtfunktionen försämrats och cirkulationen inte förser kroppens alla organ med tillräckligt stort blodflöde. Vid hjärtsviktsbehandling är loopdiuretika viktigt för att behandla ödem då det verkar vätskedrivande. Torasemid är ett loopdiuretika som har visats vara effektivt och bra tolererat. I flera studier har effekterna jämförts mellan torasemid och furosemid varvid många betydelsefulla och förmånliga effekter har observerats för torasemid. Syftet med litteraturstudien var att ta reda på om torasemid kan vara ett bättre alternativ till furosemid vid hjärtsviktsbehandling, om torasemid bör kombineras med spironolakton, om furosemid borde sluta användas och varför torasemid inte används i större utsträckning vid hjärtsviktsbehandling. Slutsatsen av litteraturstudien är att torasemid borde användas istället för furosemid vid behandling av hjärtsvikt, vilket grundas på de fördelar som har redovisats i genomförda studier. Fördelar som har setts för torasemid är förbättring av New York Heart Association-klass, tillbakabildning av fibros i myokardiet, lägre totalmortalitet, lägre hjärtrelaterad mortalitet och en effekt även då patienten har utvecklat diuretikaresistens mot furosemid. Detta är betydande fördelar som talar för att torasemid ska vara förstahandsvalet vid val av loopdiuretika vid hjärtsviktsbehandling. Några biverkningar eller nackdelar har dessutom inte dokumenterats för torasemid som gör att läkemedlet skiljer sig från furosemid. Att sluta använda furosemid vore dock inte lämpligt, eftersom det har snabb effekt vid akut hjärtsviktsbehandling, men det borde inte längre tillhöra förstahandsvalet av loopdiuretika vid långtidsbehandling. Det är dock ett bra alternativ till torasemid vid överkänslighet eller andra kontraindikationer. Varför torasemid inte används mer vid hjärtsviktsbehandling är troligen beroende av att dess gynnsamma effekter inte är kända bland förskrivare av läkemedel, och för att furosemid väljs slentrianmässigt utan vidare eftertanke på alternativ. Spironolakton är en aldosteronantagonist som är viktig vid hjärtsviktsbehandling eftersom aldosteron spelar stor roll för hjärtats patofysiologi. En kombination av torasemid med spironolakton är att rekommendera, eftersom studier tydligt visar att torasemid och spironolakton inte har samma effekter. Effekten av spironolakton är viktig eftersom den ger minskad mortalitet och ingår därför i dagens standardbehandling vid hjärtsvikt. Utifrån alla dessa aspekter borde valet av loopdiuretika beaktas vid hjärtsviktsbehandling, och kunskapen om torasemids förmånliga effekter spridas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)