Rätten att berätta - En studie av meddelarskyddet i skolverksamhet, med fokus på fristående skolor

Sammanfattning: Den här uppsatsen syftar till att utreda gällande rätt avseende meddelarskyddet i skolverksamhet, såväl offentlig som privat, med särskilt fokus på privat anställda vid fristående skolor. Vidare undersöks hur meddelarskyddet och den rättsliga regleringen på området skiljer sig åt för skolanställda beroende på om huvudmannen för skolan är offentlig eller enskild, samt vad en förändring av meddelarskyddets omfattning för privat anställda inom skolverksamhet kan innebära. Uppsatsen bygger på fyra frågeställningar som konkretiserar det övergripande syftet. Huvudregeln är att regelkomplexet i grundlagarna, som tillsammans utgör meddelarfriheten och meddelarskyddet, omfattar var och en i förhållande till det allmänna men inte den som är privat anställd i förhållande till arbetsgivaren. Efterforsknings- och repressalieförbuden omfattar inte en privat arbetsgivare. Arbetsgivaren styr i princip i vilken mån uppgifter om verksamheten ska vara offentliga eller hemlighållas. Med undantag för uppgifter som rör allvarliga missförhållanden eller misstanke om brott, kan uppgifter om arbetsgivarens verksamhet utgöra företagshemligheter. Meddelarskyddslika regler kan dock ha införts i kollektivavtal, i syfte att skydda de anställdas yttrandefrihet i privata verksamheter. Kritikrätten på privaträttens område är även förankrad i rättsordningen och så länge ett uppgiftslämnande sker med ett legitimt syfte och inte är ägnat att skada arbetsgivaren är kritikrätten tämligen omfattande. Kritikrätten utgör på så vis ett undantag till lojalitetsplikten gentemot arbetsgivaren. Tystnadsplikt för den som är anställd i en offentlig verksamhet är lagstadgad. För den som är privat anställd följer tystnadsplikten som huvudregel av avtal. Dock omfattas alla privat anställda av tystnadsplikt, även då någon sådan inte uttryckligen avtalats. Tystnadsplikten anses då följa underförstått direkt av lojalitetsplikten. Den kan också följa av en ensidigt utfärdad föreskrift från arbetsgivaren. Anställda vid fristående skolor kan således inte lämna ut uppgifter obegränsat, till skillnad från offentligt skolanställda, där huvudregeln är att uppgifter om vad som helst kan lämnas ut (med förbehållet att det inte rör sig om uppgifter som belagts med kvalificerad tystnadsplikt). För den som är anställd vid en fristående skola kan legitim kritik mot arbetsgivaren och dennes verksamhet framföras med stöd av den arbetsrättsliga kritikrätten. Inom offentlig sektor är gränserna för vilken information som kan lämnas ut tydligare genom att skyddet är lagstadgat. Arbetsgivaren kan dessutom riskera negativa konsekvenser för egen del vid brott mot meddelarskyddet, då agerande i strid med efterforsknings-och repressalieförbuden är straffbart enligt gällande lagstiftning, vilket stärker skyddet för de anställdas meddelarfrihet ytterligare. Anställda vid fristående skolor och offentliga skolor omfattas dock av en i princip likadan reglering avseende tystnadsplikt vad gäller enskilda elevers personliga förhållanden. I det hänseendet råder ingen påtaglig skillnad beroende på i vilken skolform någon är verksam. Ett förslag om att införa en ny lag med ett stärkt meddelarskydd för privat anställda inom vård, skola och omsorg framgår av betänkandet SOU 2013:79. Det offentligrättsliga meddelarskyddet är då tänkt att användas som mall för utformandet av en sådan lag. De intressemotsättningar som finns är främst att yttrandefriheten för de privat anställda står i motsatsförhållande till arbetsgivarens intresse av att styra vilken information som lämnar verksamheten. En avvägning mellan behovet att kunna peka ut missförhållanden i verksamheten och nödvändigheten att kunna skydda känslig information hos en privat aktör aktualiseras, när ett utökat skydd diskuteras.