Tillgänglighet och kollektivtrafik. Ett verktyg för social rättvisa?

Sammanfattning: Social hållbarhet har de senaste åren fått en alltmer framträdande roll i svensk samhällsplanering. Det övergripande transportpolitiska målet är att ”säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för med-borgare och näringsliv i hela landet” (prop. 2008/09:03). En tillgänglig kollektivtrafik spelar därför en viktig roll i en socialt sammanhållen stad. Genom kollektivtrafiken skapas en grundläggande rörlighet att människor kan förflytta sig mellan olika platser i staden. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i tidigare utländsk forskning som visar att otillräcklig tillgång till transporter är en bidragande faktor till socialt utanförskap och segregation. I en svensk kontext saknas det kunskap kring olika socioekonomiska gruppers tillgång till transportsystemet. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kollektivtrafiken upplevs och används av individer som bor i Lindängen, ett socialt utsatt område i Malmö. Utifrån teorier kring rättvisa, transportrelaterad social exkludering och tillgänglighet studeras förutsättningarna till tillgänglighet för invånarna i ett socialt utsatt område.Malmö stad har högt uppsatta mål och säger sig arbeta för en socialt sammanhållen stad som är tillgänglig för alla invånare. Vår studie har identifierat en diskrepans mellan den retoriska nivån i styr- och policydokument och användarnas upplevelse av tillgänglighet. Begreppet just city används sedan för att analysera de styr- och policydokumenten som Malmö stads transportplaneringen bygger på. Resultatet visar att kommunen framförallt arbetar utifrån ett equality-perspektiv istället för ett equity-perspektiv, vilket innebär att socioekonomiskt svaga grupper inte stärks i tillräckligt stor utsträckning.