”Jag skulle önska att de lyssnade mer på mig, på mina behov än på mallens behov” : Unga kvinnor med självskadebeteende och deras levda erfarenhet av svensk psykiatrivård

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att lyfta fram unga kvinnor med självskadebeteende och deras levda erfarenheter och upplevelser av svensk psykiatrivård. Vi ämnar undersöka hur kvinnorna upplever bemötandet av vårdpersonalen, vilka handlingsalternativ de upplever har varit möjliga i kontakten med densamma och hur detta påverkat deras syn på sig själva. Vidare vill vi förstå hur kvinnorna upplever att deras vård påverkat deras syn på framtiden. Materialet har vi samlat in genom kvalitativa intervjuer med tre unga kvinnor som varit i kontakt med psykiatrin på grund av deras självskadebeteende. Både teori och metod tar i stor utsträckning avstamp i det fenomenologiska perspektivet. I analysen framkom det att kvinnorna ofta upplevde att de inte blev tagna på allvar eller lyssnade till. Kvinnorna upplevde att handlingsalternativen till en början var begränsade och att de därför överlämnade vården i läkarnas händer. Diagnoserna de fick gav dem med tiden en viss motmakt i mötet med personalen. Diagnoserna gav dem även ökad förståelse för dem själva och möjliggjorde en distinktion mellan dem och deras sjukdomar. Två, av de tre kvinnorna, ser ljust på framtiden medan den tredje kvinnan har svårt att veta vad hon kan förvänta sig av framtiden.