Föryngring med tallsådd- ett underskattat alternativ?

Sammanfattning: I de svenska skogarna är tallen (Pinus sylvestris L.) det näst vanligaste trädslaget och konkurrerar bäst på torrare och blötare marker. Av den anledningen är det viktigt vid föryngring att ståndortsanpassa. Det har dock blivit allt vanligare att privata skogsägare planterar gran (Picea abies L.) på typiska tallmarker på grund av det höga betestrycket. Detta kan vara förödande för tillväxten och kvaliteten. Ett sätt att klara betestrycket är att ha en högstamtäthet för att få många alternativa stammar kvar till älgsäker höjd. Där kan föryngringsmetoden vara avgörande. Mellan 2013–2016 planterades och självföryngrades 92,2 % av tallföryngringsarealen i Sverige, de resterande 7,8 % såddes. Att så tall på lämpliga marker resulterar ofta i en hög stamtäthet och det finns möjlighet att välja förädlat material. Detta ger en trängseleffekt vilket bidrar till hög virkeskvalitet, samtidigt som det kan ge en tillväxtökning upp till 25 % gentemot beståndsfrön om förädlat material används. Detta är en kombination som bara är möjlig att åstadkomma med sådd. Studiens syfte har varit att undersöka vilken inställning skogsägare har haft till tallsådd och varför så få använt metoden. Dessutom har det kartlagts vilka som använt metoden och varför. Detta har gjorts med en enkätundersökning som skickades ut till 240 skogsägare jämt fördelat över Sverige, varav 103 svarade. Det har även gjorts intervjuer med skogsbolag med eget skogsinnehav från nord- och mellansverige. Resultatet visade att 15 % av respondenterna från enkätundersökningen någon gång sått tall. Det var vanligare att de som ägde en skogsfastighet på 100 hektar eller mer någon gång hade sått tall i jämförelse med de som ägde 49 hektar eller mindre. Av de som sått svarade 92 % att de var nöjda med resultatet och 73 % kunde tänka sig att så igen. Det var ingen skogsägare från Götaland som sått tall. Av de som inte hade sått tall svarade 48 % att anledningen till de inte gjort de var för att de inte tänkt på det och 69 % svarade att de hade en varken positiv eller negativ inställning till metoden. Detta kan jämföras mot de som någon gång hade sått tall där 86 % svarade att de hade en positiv eller ganska positiv inställning. De skogsbolag som låtit sig intervjuas svarade samtliga att de har sått tall, dock i olika omfattning. Det bolag som sått mest var Sveaskog som svarade att de har sått 27 % av deras tallföryngringsareal. Detta kan jämföras med Holmen skog som sådde strax över 20 % och då är contortatall inkluderad. De främsta anledningarna till att de har sått var för att det bedömdes vara kostnadseffektivt och ger många stammar per hektar vilket har varit positivt i områden med högt betestryck. Alla intervjupersoner berättade att det är viktigt att välja rätt mark för ett positivt resultat. Resultatet från enkäten visade att de som svarat att de någonsin sått tall hade en positivare inställning till sådd, vilket tyder på positiva erfarenheter. Nära hälften av de som inte sått tall svarade att de hade varken en positiv eller negativ inställning. En möjlig orsak till det är att de inte hade någon erfarenhet av metoden och därför ingen åsikt. De som någon gång har sått var i regel större skogsägare. En möjlig orsak till det är att det är större sannolikhet att de har en lämplig mark tillgänglig och att de troligen föryngrar oftare än mindre skogsägare. En hög andel av de som inte sått svarade att de inte tänkt på det. Detta skulle kunna bero på ointresse eller okunskap. En stark orsak till detta är sannolikt på grund av tradition. Skulle de privata skogsägarna skaffa sig kunskap om detta och vilka marker som är lämpliga skulle det kunna finnas pengar att tjäna. Detta eftersom det är billigare, lättare, och skapar bättre kvalitet än de andra föryngringsmetoderna. Tallsådd går dessutom bra att kombinera med andra metoder och anpassa föryngringsåtgärden efter förutsättningarna. I områden där betesskador ställer till stora problem kan tallsådd vara ett outnyttjat verktyg i verktygslådan.