2011 års ändring av kreditupplysningslagen. En studie om kreditupplysningens utveckling och gränsen för personlig integritet

Detta är en Magister-uppsats från Göteborgs universitet/Juridiska institutionen

Författare: Emma Nordin; [2011-05-18]

Nyckelord: Civilrätt; Insolvensrätt; Krediträtt;

Sammanfattning: Hösten 2006 lanserade företaget Ratsit en ny tjänst på Internet. Tjänsten innebar att personer gratis och anonymt kunde kontrollera vad deras grannar, kollegor och bekanta tjänade. Uppgifterna lämnades dessutom ut utan att de berörda någonsin fick vetskap om att en kreditupplysning hade lämnats ut. De första dagarna var intresset så stort att servrarna inte klarade av trycket. Mellan 600 000- 800 000 personer besökte sajten varje dag. Intresset för att kontrollera vad andra personer tjänade var enormt. Under de första fyra månaderna lämnades ca 14 miljoner personrapporter ut från Ratsits sajt. Många var chockade och förvånade över att Ratsit kunde lämna ut den här typen av uppgifter utan att göra sig skyldiga till brott. Eftersom Ratsit var registrerade som en publikation med en ansvarig utgivare, och inte som ett kreditupplysningsföretag, var de inte tvungna att följa kreditupplysningslagens alla bestämmelser. De var istället skyddade av yttrandefrihetsgrundlagen. De publicerade följaktligen uppgifter som en tidning och inte som ett kreditupplysningsföretag i lagens mening. Det gjorde det möjligt att kringgå kreditupplysningslagens bestämmelser, om att den som efterfrågar uppgiften måste ha ett legitimt behov av uppgiften, samt att information måste lämnas till den kreditupplysningen berör. Ratsits agerande var startskottet för en stor debatt om kreditupplysningar och integritet, och ledde fram till den lagändring som trädde i kraft 1 januari 2011. I uppsatsen kommer kreditupplysningens ursprung och förändrade användning att studeras. Fokus kommer att ligga på den lagändring i kreditupplysningslagen som trädde i kraft vid årsskiftet 2011 samt dess konsekvenser. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad förändringen av kreditupplysningslagen kan komma att få för konsekvenser för olika aktörer i samhället. Även innebörden av personlig integritet och integritetsintrång kommer att behandlas. Syftet är att se om gränsen för vad vi anser vara integritetsintrång möjligtvis har förskjutits. En jämförelse med andra typer av integritetsintrång kommer att redovisas där utbredningen och användningen av kundkort kommer att behandlas. Vidare kommer utlämnande av olika typer av privatinformation att jämföras. Är ekonomisk information mer känslig än annan privatinformation som sprids på Internet? Är öppenhet en generationsfråga? Dessa frågor skall försöka besvaras i den kommande texten.Lagändringen kommer att innebära en hel del förändringar för journalister, e-handlare, kreditupplysningsföretag och privatpersoner. Vissa journalister arbete kommer att försvåras, e-kunders köpmönster kan komma att påverkas vilket avspeglar sig i e-handlares inkomster. Det kommer även att innebära att kreditupplysningsföretagens verksamhet i vissa delar måste anpassas. Vid en sådan uppradning kan lagändringen därmed anses medföra mycket merarbete och tyckas onödig. Varför genomförs då lagändringen om det bara innebär merarbete? Det är alltid svårt att ta ställning mellan en företeelse som går att räkna ut i ekonomisk vinst och förlust, med en företeelse som inte har ett penningvärde i samma bemärkelse. Det går att räkna på hur mycket merarbete det blir för journalister, företag och andra delar av media, men personlig integritet är viktigt. Dock är den olika betydelsefull för olika personer. Vem kan egentligen sätta en prislapp på sitt privatliv? Personlig integritet och rätten till ett privatliv kan vara svårt att kräva tillbaka när vi väl har förlorat den. Vem sätter gränsen för vad som är personlig integritet och vad som är acceptabelt när gränsen är individuell och skiftar beroende på vem som tillfrågas? Rent ekonomiskt är det troligtvis mer fördelaktigt att strunta i den personliga integriteten, men är det ett samhälle vi vill leva i? Skall ekonomiska aspekter vinna över moraliska? ”Personlig integritet är som syre – man uppskattar den först när det saknas.” Ofta tar vi den här rättigheten för givet. Vi ägnar den inte en tanke då den är så självklar för oss. Blir vi berövade på den skulle förmodligen en enorm frustration, besvikelse och ilska uppstå inom oss. Dock kan det då vara för sent att kräva tillbaka den. Användandet av kundkort/bonuskort/medlemskort har ökat lavinartat. Korten gör det möjligt för butikerna att kartlägga köpbeteende samt få information om namn, adress och annan värdefull information om sina kunder. Korten förvandlar tidigare anonyma kunder till kända kunder för butikskedjorna. Genom kundkorten kan företagen bygga upp kundprofiler där information om preferens, smak och tidigare köpmönster kan användas för att effektivisera marknadsföringen. Det är därmed lättare att skicka individanpassad reklam, som det dessutom är större chans att kunden nappar på än om alla hade fått samma erbjudande. Kunden slipper därmed ointressant reklam och nås av erbjudanden som den faktiskt kan vara intresserad av. Företagen kan därmed erbjuda bättre service, ökad bekvämlighet och effektivare reklamutskick till sina kunder. Frågan är bara om kunderna är medvetna om vilken granskning deras köp genomgår? Har kunden ett reellt val att stå utanför den typen av förfarande när den tecknar ett kundkort, eller är det en del av hela konceptet med kundkort? Vad som utgör privat information kan skilja sig mellan olika grupper i samhället, mellan generationer och mellan nationaliteter. Dock tyder undersökningar på att ekonomisk information är något som anses som privat bland den svenska befolkningen. En uppfattning som delas av både unga och äldre svenskar. Varför vi svenskar anser att ekonomisk information är känsligare än annan privatinformation är svårt att svara på. Möjligtvis kan det ha med samhällsstrukturer och tradition att göra, däribland den svenska jantelagen. Enligt jantelagen skall lycka och framgång hållas inom vissa ramar, ingen skall ha mer än någon annan. Varför jantelagen är så pass stark i Sverige är svårt att svara på, men jantelagen återfinns i många delar av vår kultur och kan vara en förklaring till varför vi svenskar anser att ekonomi är en privatsak. En annan viktig del av vår kultur är öppenhet och offentlighet. Offentlighet och integritet är två variabler som inte alltid är särskilt lättförenliga, vilket också blir tydligt när man studerar kreditupplysningslagen. Förhållandet dem emellan har länge diskuterats och uppgiften att hitta en bra balans dem emellan är inte helt enkelt, något som också återspeglas i diskussioner i förarbeten. När dessutom teknisk utveckling skall integreras blir ekvationen än svårare, något som ställer höga krav på lagstiftningsområdet. Tydliga linjer mellan offentlighet, yttrandefrihet och en rätt till ett privatliv kan vara svåra att dra, något som även visar sig i den debatt som följt lagändringsarbetet. En symbios dem emellan är självklart att föredra, men hur gränsdragningen i praktiken tillämpas och hur lagarna bäst utformas för att tillfredställa samtliga behov, är svårt att svara på. Dock har steg tagits för att utröna hur dessa rättigheter bäst upprätthålls, dels genom lagändringen i kreditupplysningslagen och dels genom översikten av YGL och TF. Det ska följaktligen bli spännande att se vad grundlagsutredningen mynnar ut i för lagförslag och konsekvenser. Debatten om integriteten och offentlighet lever därmed vidare.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)