Fysiologiska utmaningar för intensivvårdssjuksköterskan vid inducerad hypotermibehandling

Sammanfattning: Bakgrund: Hjärtstopp drabbar ca 10 000 svenskar per år, överlevnaden är fortfarande låg med bara några procent som skrivs ut från sjukhus levande. En relativt ny behandlingsform är att kyla ner patienterna till 32-34 °C i 24 timmar, för att minimera de neurologiska skador som uppstår vid syrebrist i hjärnan. Syfte: Det främsta syftet var att beskriva vilka fysiologiska förändringar som sker i kroppen under inducerad hypotermibehandling och hur intensivvårdssjuksköterskan bör ställa sig till dem. Det sekundära syftet var att undersöka om de områden som framkommer i litteratur granskningen finns beskrivna i de behandlingsriktlinjer som används på Centralintensiven på ett universitetssjukhus i Sverige. Metod: Metoden var en litteraturstudie där 28 vetenskapliga primärpublikationer granskades. Resultat: Resultatet visade fyra områden i omvårdnaden av patientgruppen som är av stor utmaning för intensivvårdssjuksköterskan och fem områden som är av måttlig utmaning. De mest utmanande områdena var att hålla patienten på måltemperatur, att inte låta patienten kylas för kallt eller låter patienten stiga för högt i temperatur under behandlingstiden. Blodtrycks reglering med hjälp av inotropi och vasopressorer kommer att kräva en observant sjuksköterska. Blodsocker nivåerna skiftar både åt det högre och åt det lägre håller under hypotermibehandlingen, med störst risk för hypoglykemi under uppvärmningsfasen. De behandlingsriktlinjer som används på centralintensiven baserar sig på vissa sedvanliga rutiner för avdelningen som inte finns beskrivna i riktlinjerna. Slutsats: Omvårdnaden av hypotermibehandlade patienter är komplex och behöver ett kompetent och observant vårdteam. För att vårda patientgruppen krävs förutom behandlingsriktlinjer, liknade det granskade dokumentet, tydliga rutiner och riktlinjer för vård av intensivvårdspatienter med sviktande vitala funktioner.