“Utrymmet är mycket begränsat” - ensamkommande flyktingbarn och Dublinförordningen

Detta är en C-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för socialt arbete

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka möjligheter det finns för ensamkommande flyktingbarn, som sökt asyl i Sverige men som omfattas av Dublinförordningens bestämmelser, att få sin asylansökan prövad här. Syftet är också att undersöka huruvida Sverige, när vi följer Dublinförordningens bestämmelser i hanteringen av asylärenden rörande ensamkommande flyktingbarn, fullföljer de åtaganden vi förbundit oss till genom ratificeringen av Barnkonventionen. Frågeställningarna är: Hur ser möjligheterna, baserat på uppsatsens fallstudier och aktuell lagstiftning ut, för ensamkommande barn över 14 år, som omfattas av Dublinförordningen, att få stanna i Sverige? Vilka faktorer påverkar asyllagstiftningen och tolkningen av denna? Har belysningen av ämnet i media någon betydelse för möjligheten att påverka asyllagstiftningen? Följer vi våra åtaganden gentemot Barnkonventionen om vi återsänder barn enligt Dublinförordningen? Undersökningen baseras på fem fallstudier rörande fem ensamkommande flyktingbarns asylärenden, aktuell asyllagstiftning samt fem, för ämnet aktuella, tidningsartiklar, samt för ämnet relevant statistik. Empirin har triangulerats och analyserats utifrån ett rättsociologiskt, socialkonstruktivistisk samt maktteoretiskt perspektiv. Resultatet av vår undersökning visar att det finns mycket begränsat utrymme att göra undantag från Dublinförordningens bestämmelser och följaktligen små möjligheter för ensamkommande flyktingbarn som omfattas av förordningens bestämmelser att få sin asylansökan prövad i Sverige. Lagstiftning grundas i samtida idéer baserade på ideologi och politik där, beträffande asyllagstiftningen, bland annat nationella och gemensamma europeiska intressen tycks stå över principer om tredjelandsmedborgares behov av skydd och trygghet. Media kan, genom spridning av information samt belysning av fenomen vilka ger upphov till debatt och opinionsbildning, ha en viss inverkan på, i det här fallet, asyllagstiftningen. Vår undersökning visar slutligen också att vi i Sverige inte alltid följer våra åtaganden gentemot Barnkonventionen när vi följer Dublinförordningens bestämmelser.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)