Konsumtionsförbudet - En analys av kriminaliseringens lämplighet och bestraffningens rättfärdigande

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att analysera argumentationen bakom kriminaliseringen av eget bruk av narkotika, det så kallade konsumtionsförbudet, vilket utgör en del utav brottet ringa narkotikabrott som återfinns i 2 § Narkotikastrafflagen. För att analysera lagstiftarens argumentation i förarbetena ges i uppsatsen en rättsfilosofisk bakgrund till kriminaliseringens och bestraffningens rättfärdigande. Frågor om var gränsen för statens legislativa verksamhet bör dras och vad som rättfärdigar statens bestraffning av dess medborgare har genom historien delat filosofer och rättsteoretiker i olika läger. I uppsatsen avhandlas några av dessa läger samtidigt som det görs en ansats att närma sig svaret på varför staten kriminaliserar beteenden och bestraffar individer. För att beskriva den filosofiska och politiska gränsdragningen för statens inblandning i, och kontroll över, medborgarens liv avhandlas den klassiskt liberala skadeprincipen och sätts i kontrast till den legala moralismen. Straffets moraliska berättigande undersöks genom en jämförelse mellan och delvis en sammanfogning av vedergällningsteorin och preventionsteorin. I uppsatsen uppmärksammas att lagstiftaren givit uttryck för en mycket liberal uppfattning i förarbeten som handlar om just kriminaliseringens användningsområde och gränser, men sedan gått på en mer moraliserande linje i den specifika argumentationen kring konsumtionsförbudet. Efter den rättsfilosofiska delen följer en rad allmänna krav på kriminaliseringar. Efter det visas hur lagstiftaren i förarbeten resonerat om kriminaliseringar av beteenden. Uppsatsen är ägnad att undersöka när det i teorin är lämpligt att använda kriminalisering som metod för social kontroll av medborgare samt att jämföra slutsatsen med lagstiftarens praktiska resonemang. Även motiveringen av bestraffning och hur straffvärdet kommer till uttryck i straffets verkställighet undersöks och jämförs med hur den tar sig i uttryck i praktiken. Uppsatsen visar att de principer och rekommendationer som doktrinen och lagstiftaren själv ställt upp för kriminaliseringars och bestraffningens lämplighet inte respekterades när lagförslaget om en utvidgning av det ringa narkotikabrottet drevs igenom. Argumenten och lagstiftarens avvägningar sätts i kontext genom att en kort redogörelse för konsumtionsförbudets historia görs innan argumenten analyseras. Avslutningsvis görs en övergripande analys av det som berörts i uppsatsen.