Värmebölja och bostäder

Sammanfattning: Syftet med studien är att undersöka hur bygg- och fastighetsbranschen arbetar med problematiken kring värmeböljor och höga inomhustemperaturer i bostäder. Målsättningen är att få förståelse för problematiken, utreda och bidra med kunskap inom ämnet för bostäder i befintligt bestånd respektive nyproduktion. Inledningsvis genomfördes en litteraturstudie vilken var ämnad att skapa en omfattande och relevant teoretiskt grund för ämnet. Därefter formulerades intervjufrågor, utifrån syfte och målsättning, till de kvalitativa intervjuerna för att undersöka hur aktörer inom bygg- och fastighetsbranschen förhåller sig till de framtagna problemformuleringarna. Det är sedan teorin och empirin som bidragit till analysen och studiens slutsats. Trots att sommaren 2018 har beskrivits som en av de varmaste och soligaste somrarna i Sverige, så har de intervjuade aktörerna inom branschen inte upplevt sommaren som särskilt bekymmersam. Informationsdelgivning med tips och råd på metoder för att bättre hantera sommarvärmen är en enkel åtgärd som i viss mån används men att genomföra mer omfattande åtgärder för ett helt bostadsbestånd är inte aktuellt hos företagen. Det anses vara mer fördelaktigt att titta på enskilda bostäder som är särskilt utsatta för övertemperaturer och om möjligt genomföra åtgärder för dessa. Det finns lagkrav från miljöbalken och plan- och bygglagen som bland annat berör inomhusklimatet och energianvändningen. I lagen framgår inte några konkreta krav på en högsta inomhustemperatur men däremot finns det krav som indirekt kan påverka arbetet med övertemperaturer. Kravet på energianvändning är inte något som är avgörande vad gäller företagens beslut att inte arbeta med komfortkyla i bostäder. Även om kraven själva kan påverka hur hög inomhustemperaturen blir verkar det inte som att BBR eller miljöcertifieringssystem har en avgörande påverkan på hur företagen väljer att arbeta med åtgärder för övertemperaturer. Endast Folkhälsomyndighetens allmänna råd om temperatur inomhus innehåller tydliga riktvärden för vad som betraktas som hög inomhustemperatur kopplat till olägenhet för människors hälsa. Dock gäller dessa allmänna råd inte vid en extrem väderhändelse. Det är ingen av aktörerna som arbetar med komfortkyla i befintligt bostadsbestånd eller planerar att införa kyla i sin nyproduktion. Anledningen till varför komfortkyla inte används kan brytas ned till några avgörande faktorer där ekonomi och miljö har störst påverkan. Genom att kombinera flera passiva åtgärder kan det skapas goda möjligheter att arbeta med övertemperaturer utan att nödvändigtvis använda komfortkyla. Incitamenten för att använda existerande åtgärder för att reducera inomhustemperaturen förefaller dock vara låga. Solskydd kan medföra en ökad belastning på förvaltningen och en ökad kostnad vilket är främsta anledningen till att det inte används. Problematiken kring en värmebölja anses inte vara tillräckligt stor för att åtgärder som positivt bidrar till minskade övertemperaturer ska prioriteras.