Barnmorskans stöd vid postpartumdepression : en integrativ litteraturöversikt

Sammanfattning: Postpartumdepression (PPD) drabbar ca 10–15 procent av alla mödrar efter förlossning. Det finns flera riskfaktorer för att drabbas vilket kräver kännedom om dessa hos vårdpersonalen samt fungerande screeningmetoder för att kunna identifiera depressiva symtom. Att leva med postpartumdepression innebär en svårighet att anpassa sig till den nya mödrarollen samt att fungera i det vardagliga livet. Det finns olika behandlingsmetoder för PPD varav de vanligaste i Sverige idag är psykoterapi och antidepressiva läkemedel. Barnmorskor bör utarbeta etablerade rutiner för att kunna upptäcka kvinnor i riskzonen samt för att kunna ge stöd efter förlossning. Mödrar upplever att de generellt erhåller ett otillräckligt stöd för PPD och önskar ett ökat stöd från hälso- och sjukvården. Syftet var att belysa hur barnmorskor kan ge stöd åt mödrar med postpartumdepression. En allmän litteraturöversikt med systematiskt tillvägagångssätt genomfördes med sökning i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO vilket resulterade i inklusion av fyra kvalitativa och 15 kvantitativa studier. En integrerad dataanalys genomfördes vilket resulterade i tre huvudkategorier. Följande tre huvudkategorier identifierades: personcentrerat förhållningssätt, kontinuitet och kommunikation och att vägleda och hitta strategier. I studierna framgick det att stöd bör ges genom att se hela modern, vara inlyssnande och tillgänglig, bygga en relation till modern, att inte övermedikalisera samt att avstigmatisera psykisk ohälsa. Andra betydande stöd var att anpassa kommunikation och information, att ställa riktade frågor, använda adekvata screeningmetoder, att skapa kontinuitet, erbjuda adekvat smärtlindring, ge vägledning i föräldraskapet, uppmuntra och skapa förutsättningar för socialt stöd, uppmuntra hälsosamma levnadsvanor samt att använda lämpliga terapeutiska metoder och strategier för hantering av negativa känslor. Barnmorskan bör erbjuda ett adekvat stöd för kvinnor med PPD och för kvinnor som löper risk att drabbas av PPD. Resultatet indikerar att stöd kan ges i form av att barnmorskan har ett personcentrerat förhållningssätt, främjar kontinuitet och god kommunikation samt att vägleda kvinnor och hitta lämpliga strategier. Ett flertal studier visade vikten av att modern har ett socialt stöd i form av närstående, vilket författarna i fråga anser att barnmorskor bör uppmuntra. Det är väsentligt att barnmorskor har en god kunskap om psykisk ohälsa och om remitteringsvägar under den perinatala perioden för att kunna erbjuda rätt stöd.