Socioekonomiska och kulturella faktorers betydelse vid identifiering och behandling av ADHD-symptom hos barn och ungdomar

Sammanfattning: Bakgrund: ADHD-diagnostisering hos barn och ungdomar har de senaste åren ökat i snabb takt. Problematiskt beteende hos barn och ungdomar har alltid uppmärksammats men har de senaste 20 åren i allt högre utsträckning kommit att förstås som ADHD. Diagnosen ADHD ses idag som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som riskerar att försämra livskvalitén och skapa lidande inom flera aspekter av livet. Den främsta behandlingen är farmakologisk. Det dominerande perspektivet på ADHD är det biomedicinska där orsakerna ses som ärftliga och biologiska och prevalensen av diagnosen anses vara jämnt fördelad globalt. Trots att barn växer upp med olika förutsättningar i vitt skilda miljöer så är diagnoskriterierna universella, och baseras dessutom på subjektiva bedömningar. Syfte: Att undersöka hur socioekonomiska och kulturella faktorer relaterar till identifiering och behandling av ADHD-symptom hos barn och ungdomar. Metod: En systematisk litteraturstudie med innehållsanalys har genomförts baserad på 20 vetenskapliga studier. Resultat: Resultatet genererade två huvudkategorier och fem underkategorier. Den första huvudkategorin Tolkning av barnets beteende visade att kulturella och socioekonomiska faktorer påverkade hur omgivningen upplevde barnet och i vilken utsträckning beteendet tolkades som ADHD. Förälderns kulturella bakgrund påverkade förklaringsmodeller till barnets beteende och förhållningssätt till behandling där föräldrar med ursprung utanför den västerländska kulturen var mer benägna att använda andra förklaringsmodeller. Den andra huvudkategorin Stressorer som påverkar barnet visade att låg socioekonomisk status var förknippad med hög sannolikhet för barnet att få en ADHDdiagnos och tillhörande av etnisk minoritetsgrupp var förknippat med låg sannolikhet att få diagnosen trots ekonomisk utsatthet. Slutsats: Subjektiva faktorer som förklaringsmodeller, syn på normalitet och stereotypa föreställningar, liksom kontextuella faktorer som fattigdom och utanförskap samverkar och påverkar vem som får en ADHD-diagnos. Vita pojkar tillhörande majoritetsbefolkningen är överrepresenterade gällande ADHD-diagnos. Det finns ett behov av att vidga perspektivet och utveckla förklaringsmodeller och behandling vid barns och ungdomars dysfunktionella beteende för att bättre möta upp behovet av hjälp och stöd.