En hel del : en undersökning av leksaksdockan som tecken och konstnärens användning av denna i den samtida konsten

Detta är en Master-uppsats från Institutionen för Bildpedagogik (BI)

Författare: Katarina Carlsson; [2008]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Den frågeställning som behandlas i uppsatsen är hur upplevelsen, förståelsen och tolkningen av leksaksdockan används av konstnären, samt hur detta tolkas/läses i verket av betraktaren. Undersökningens frågeställning är “Hur använder konstnären bilden av leksaksdockan för att skapa konstnärliga verk?” samt “Hur läser/tolkar jag som betraktare innehållet i dessa verk?”. Jag använder mig av semiotiken för att definiera begrepp kring leksaksdockan som tecken samt användandet av denna i konstverk. Bildanalyser utgör undersökningens centrala del. Leksaksdockan förknippas med en mängd saker. Det har blivit tydligt för mig hur jag som åskådare av de konstverk jag analyserat växlar mellan konstnärens budskap, de olika aspekterna av det dockan förmedlar och det jag själv läser in och konnoterar. Som läsare av verk där dockan förekommer pendlar man mellan att läsa och tolka dockan som en människa/ett tecken för en människa och mellan att se den som en docka − en leksak, att här läsa in saker man vet kring dockan som egen företeelse. I den gestaltande delen av examensarbetet har jag undersökt min egen fascination inför dockor. Jag har arbetat tredimensionellt med bl. a. lufttorkande papperslera och gips för att modellera dockor som jag gjort gjutit av och gjutit i porslin. I och med mitt gestaltande arbete kom jag fram till det jag ville undersöka närmre i uppsatsen − bl. a. miniatyren, dockan som avbildning av människan samt dockan som tecken. Något jag tagit fasta på i både den gestaltande och den skriftliga delen av arbetet är hur dockan − både som tecken och som ting − är uppbyggt av flera beståndsdelar vad gäller olika kroppsdelar, material, innebörd osv. En leksakdocka är ett föremål som jag tror att alla har en relation till − vare sig man lekt  med dessa som barn eller inte. Jag tänker mig att man som bildlärare skulle kunna låta elever använda sig av leksakdockor som material på en mängd sätt − för att göra iscensättningar, arbeta  berättande, undersöka avbildningar av människan m.m. Man skulle kunna arbeta med dockan som material att fotografera, göra animationer och installationer.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)