Förändringar av röst och tal under ett dygn med oavbruten vakenhet En explorativ studie med perceptuella bedömningar

Sammanfattning: I följande studie utfördes auditiva perceptuella bedömningar av 14 deltagares röstinspelningar, inspelade vid olika tillfällen under ett dygn då de inte fick någon sömn. En rangordning gjordes också av åtta individers nio inspelningar från samma dygn efter grad av uppfattad trötthet i rösten. Resultaten visar att bedömd trötthet i rösten och ökad vaken tid avspeglas främst i odistinkt artikulation och sänkt taltempo. Förändringar av olika aspekter på fonationsnivå fanns också i form av mer instabilitet, läckage, knarr, sänkt läge samt mindre klang. Dessa var dock inte genomgående för både bedömd trötthet och ökad vaken tid. Det kan bero på bedömningssvårigheter, individuella skillnader för röstförändringar, eller att en kombination av flera röstparametrar snarare än grad av en aspekt bidrar till uppfattningen av trötthet i rösten. De inspelningar som gjordes under natten bedömdes ha mest trötthet i rösten, och en tillbakagång efterföljande morgon kunde ses. Lyssnarna sågs även uppfatta en ökad trötthet under eftermiddagen som föregick natten utan sömn. Detta stämmer överens med vad som har beskrivits för dygnsvariationen hos människans trötthet. Studien bygger på inspelat material som tidigare presenterats i Vogel, Fletcher och Maruff (2010). Slutsatsen är att lyssnare kan identifiera trötthet i rösten hos talare. I jämförelse med Vogel m.fl., där resultaten baseras på akustiska mätningar, tycks lyssnarbedömningen även fånga små förändringar som avspeglar tröttheten i rösten. Aspekter på fonationsnivå, såväl som andra talparametrar verkar behövas för bedömningen av talröstens funktion. Reliabiliteten är svårbedömd, och undersökningen bör därför ses som en explorativ pilotstudie.