Fel i entreprenad enligt ABT 06 – Särskilt om betydelsen av beställarens befogade förväntan

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Rättspraxis från senare år har aktualiserat frågan vilken betydelse bl.a. köp-lagen och allmänna obligationsrättsliga principer kan få vid tolkning av entreprenadavtal. Syftet med uppsatsen är att undersöka om bedömningen av vad som utgör fel i entreprenad enligt standardavtalet ABT 06 kan påverkas av beställarens befogade förväntningar. Tre vägar för att ge ABT 06 ett sådant innehåll undersöks – att hämta ledning från HD:s avgörande i NJA 2015 s. 110 (den första s.k. Myresjöhusdomen), från 17 § 3 stycket köplagen, och från en eventuell allmän obligationsrättslig princip. I uppsatsen används rättsdogmatisk metod. Entreprenadavtalet är på många sätt ett särpräglat avtal. Avtalets särdrag kan förväntas få genomslag i rättstillämpningen. Entreprenadavtalet är undantaget från köplagens tillämpningsområde, och det finns inga andra särskilda lagregler som ska tillämpas på entreprenadavtal vid utfyllning. I uppsatsen undersöks det under vilka förutsättningar det går att hämta ledning från köp-lagen för att tolka ett oklart eller ofullständigt entreprenadavtal, trots att lagen inte är direkt tillämplig. Även om det finns tydliga skillnader mellan entreprenadavtalet och det typiska köpeavtalet, delar avtalstyperna också flera viktiga egenskaper. Särskilt gäller detta på en lite högre abstraktions-nivå. I de fall det finns likheter mellan regleringen i köplagen och en entreprenadrättslig situation bör ledning kunna hämtas från köplagen när entreprenadavtal ska tolkas. Problemen om fel i entreprenad och fel i egendom ungefär samma karaktär. Därför kan ledning hämtas från köplagen i fråga om bedömningen av vad som utgör fel i entreprenad. Försiktighet är dock påkallat så att de behov som entreprenadavtalets särart aktualiserar inte åsidosätts. I praxis från HD kan en slags metod för tolkning och utfyllning av entreprenadavtal urskiljas. HD:s tillvägagångssätt följer mer eller mindre metoden för tolkning av standardavtal i allmänhet. Domstolen verkar ha en mer positiv inställning till att hämta ledning från köplagen än vad många författare har. Entreprenadavtalet har visserligen har särdrag som ska respekteras, men avtalsformen är likväl närliggande köpet. Enligt HD är det då en naturlig utgångspunkt att hämta ledning från köplagen och allmänna obligations-rättsliga principer när ett oklart entreprenadavtal behöver tolkas. Det behöver i möjlig mån fastställas om ABT 06 är ofullständigt i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar. Feldefinitionen i ABT 06 är direkt relaterad till vad som framgår av parternas avtal, och avtalet är tyst på punkten om beställarens befogade förväntningar kan spela in på felbedömningen. Saken berörs inte heller varken i entreprenadrättslig litteratur eller i motiven till standardavtalen. Mot denna bakgrund får avtalet anses som ofullständigt, och behöver därför tolkas eller fyllas ut. Det behöver också undersökas om det existerar en allmän obligationsrättslig princip om fel grundat på köparens befogade förväntningar. Själva spridningen av en sådan rättssats, i centrala obligationsrättsliga lagar och i rättspraxis, talar för att en allmän obligationsrättslig princip finns. Samtidigt saknas det uttryckligt stöd i en rättskälla för att en sådan allmän obligationsrättslig princip finns. Därför kan det endast konstateras att mycket tyder på att en sådan princip finns. Likheterna är ganska stora mellan ABT 06 och situationen i Myresjöhusdomen. ABT 06 skiljer sig inte nämnvärt från regleringen i det entreprenadavtal som tolkades i domen, och mycket tyder på att domskälen inte enbart är relevanta för konsumententreprenader. Vidare har entreprenören enligt ABT 06 bl.a. ett ansvar för att byggnaden går att använda för beställarens planerade användning. Härigenom närmar sig felbedömningen enligt ABT 06 ett resonemang om befogade förväntningar. Ledning bör alltså kunna hämtas från Myresjöhusdomen. I fråga om vad som utgör fel i entreprenad kan köplagen ge rimliga lösningar som kan passa även i entreprenadsammanhang. Om ledning hämtas från 17 § 3 stycket köplagen kommer entreprenörens felansvar enligt ABT 06 att utsträckas till att omfatta även abstrakta egenskaper som inte har synlig-gjorts för entreprenören. En sådan riskfördelning mellan parterna kan dock vara motiverad, eftersom det annars är beställaren som får bära risken för att förväntningar som objektivt sett är befogade inte uppfylls. Diskussionen landar alltså i att det går att hämta ledning från 17 § 3 stycket köplagen i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar. Om det finns en allmän obligationsrättslig princip om fel grundat på köparens befogade förväntningar, finns det inget som talar emot att den skulle vara direkt tillämplig även på entreprenadavtal. En sådan princip kan alltså medföra att det anses vara fel i entreprenad om resultatet inte motsvarar beställarens befogade förväntningar. Enligt HD ska entreprenadavtalets särdrag värnas genom en sista övergripande rimlighetsbedömning. Frågan är om det av någon anledning vore olämpligt att hämta ledning från köplagen eller en allmän obligationsrättslig princip i fråga om fel grundat på beställarens befogade förväntningar. I fråga om vad som utgör fel i entreprenad har det dock inte framkommit något som talar för att lösningarna i dispositiv rätt skulle passa illa i det entreprenadrättsliga systemet. Slutsatsen blir därför att det ska anses ligga i avtalet att beställarens befogade förväntningar på resultatet kan påverka vad som utgör fel i entreprenad enligt ABT 06.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)