Överensstämmer den svenska våldtäktslagstiftningen med Europakonventionen? - En kritisk analys av det svenska förhållningssättet till Europadomstolens dom på sexualbrottsområdet

Sammanfattning: Den gällande svenska våldtäktsregleringen baseras antingen på tvång eller på otillbörligt utnyttjande vid en särskilt utsatt situation. I begreppet tvång ligger såväl våld som hot, vilka båda enligt den svenska regleringen är lågt ställda krav. ”Särskilt utsatt situation” å andra sidan ser bland annat till vissa exemplifierade situationer. I och med att Europadomstolen avkunnade Bulgariendomen, vilken uttalar att alla sexuella handlingar som begås utan samtycke ska vara kriminaliserade och lagföras, har det diskuterats vad denna innebär för svenskt vidkommande. Därav denna uppsats frågeställning om den svenska lagstiftningen överensstämmer med EKMR. Efter genomgång av såväl förarbeten som doktrin kan framhållas att regeringen i två propositioner har kommit fram till att det varken finns ett krav på att ändra lagstiftningen på något sätt eller att den svenska modellen inte skulle ligga i linje med Europadomstolens krav. Detta styrks av författare så som Asp, som menar att det inte ligger i domstolens uppdrag att ange sådana förpliktelser eller att det ens går att utläsa ur domen en skyldighet att lagstifta på ett visst sätt. Kritiker så som Leijonhufvud menar att Sverige på grund av domen måste ändra lagstiftningen så att den baseras på samtycke. Stöd för detta finns även i den SOU från år 2010 som menade på att en subsidiär bestämmelse baserad på samtycke bör införas. På så sätt skulle det inte råda något tvivel om att kraven uppfylls, samt att de situationer utredningen menade inte täcks av den gällande rätten skulle kunna täckas av en samtyckesreglering. Sammanfattningsvis kommer denna uppsats fram till att något krav att lagstifta på ett visst sätt inte finns, samtidigt som att den regleringsmodell vi har idag potentiellt inte täcker alla de situationer som hade kunnat täckas om man lagstiftade med ett samtyckesrekvisit. Att detta skulle vara något Sverige döms för i Europadomstolen verkar dock osannolikt utan den svenska lagstiftaren bör självmant ändra sexualbrottsregleringen.