Fysisk aktivitet, stillasittande och psykiskt välbefinnande : Finns det något samband?

Detta är en Kandidat-uppsats från Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH/Institutionen för idrotts- och hälsovetenskap

Sammanfattning: Syfte och Frågeställningar Syftet med undersökningen var att mäta sambandet mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande inom ett begränsat urval av gymnasieelever. Undersökningen syftade också till att mäta respondenternas psykiska välbefinnande, stillasittande och fysiska aktivitet samt att mäta sambandet mellan respondenternas stillasittande och psykiska välbefinnande. Hur psykiskt välmående, stillasittande och fysiskt aktiva är respondenterna? Finns det ett samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande? Finns det ett samband mellan stillasittande och psykiskt välbefinnande? Metod Som metod för studien användes en kvantitativ metod med enkäter. Den byggde på färdiga frågor från Socialstyrelsen (2010) och WHO (2010) och gick ut till 86 respondenter i gymnasieålder. 82 godkända enkäter från respondenterna analyserades genom IBM SPSS Analytica för att mäta sambanden. I korrelationsanalysen användes Spearmans RhoRho för att undersöka samband. Undersökningen ägde rum på ett skolområde i Uppsala, Sverige. Resultat Resultatet visade att 42 procent av respondenterna utför mindre fysisk aktivitet än den rekommenderade dosen om 150 minuter i veckan. Resultatet visade också att 51 procent av respondenterna var stillasittande 10 timmar eller mer, varje dag. I välbefinnande-indexet fick 39 procent av respondenterna ett resultat som rekommenderade kontakt med vården. Samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande fick en positiv korrelationskoefficient på 0,443 (p=0,000), vilket tyder på att det finns ett moderat samband. Sambandet mellan stillasittande och psykiskt välbefinnande visade ingen tydlig korrelation. Slutsats Den studerade populationen rör sig mindre än genomsnittet i Sverige och sitter mer än genomsnittet i Sverige. Det finns ett tydligt moderat samband mellan fysisk aktivitet och psykiskt välbefinnande, men det går inte att förkasta andra påverkansfaktorer. Min slutsats är att det krävs en vidare studie för att säkerställa sambandet mellan variablerna, där fler parametrar mäts och analyseras. Sambandet mellan stillasittande och psykiskt välbefinnande visade ingen tydlig korrelation., men det går inte att avfärda att dikotomiseringen av data påverkade resultatet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)