Validering av ny och äldre spirometriapparatur

Detta är en Kandidat-uppsats från Malmö universitet/Hälsa och samhälle

Sammanfattning: Förekommande abnormiteter i luftvägarna eller i lungorna är en frekvent orsakande faktor till störningar i ventilationsförmågan. Förekomsten av avvikelser från det normala i luftvägarna eller i lungorna kan påtagligt medföra tilltäppande/hindrande av luftflödet i luftvägarna men även resultera i begränsning av lungkapaciteten. För konkret bedömning av andningsmekanismens funktion krävs relevant nyckelinformation för utvärdering av andningskapaciteten. Vid misstanke om respirationsstörningar eller påvisande av andningsrelaterade symtom utförs en grundläggande lungfunktionsmätning, så kallad spirometriundersökning. Det förekommer två typer av spirometri: statisk och dynamisk, vilket innebär mätning av in- och utandade volymer samt luftflöde, och utgör grunden beträffande lungornas funktion. Spirometri är en undersökningsmetod i syfte att mäta lungornas kapacitet men är även det väsentligaste verktyget vid utredning att ställa diagnos vid misstänkt obstruktiv/restriktiv lungsjukdom, strukturella skador samt högt sittande andningshinder. På grund av tilltagande efterfrågan har spirometrikapaciteten på Skånes universitetssjukhus (SUS) i Lund utökats och två nya system införskaffats för att ersätta den befintliga. Då kliniken handhåller ett ackrediteringsbevis önskades följaktligen en jämförelseanalys. Studien innefattade 13 deltagare, och syftet var att dels jämföra ny och äldre spirometriapparatur, och dels att jämföra eventuella skillnader mellan ny spirometriapparatur. Beträffande de lungvolymer som jämfördes (TLC, RV, FRC, VC, FEV_1,0 och DLCO) visade resultatet att skillnaderna mellan de olika mätenheterna bedöms som generellt små, huvudsakligen inte större än vad som faller inom mätosäkerheten och är kliniskt acceptabla.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)