Bedömning och hantering av postoperativ smärta i samband med kastration av hund

Sammanfattning: Smärtlindring är idag en viktig del av det veterinära yrkesutövandet. För god smärtlindring krävs, förutom kunskap om analgetiska preparat och smärtfysiologi, en god förmåga att smärtbedöma sina patienter vilket inte är helt enkelt. Att bedöma smärta genom att tolka beteende är ett vanligt sätt att bedöma smärta men är en metod som påverkas av många faktorer. Att bedöma djurets svar på analgetisk behandling liksom att använda sig av färdiga smärtbedömningsprotokoll eller smärtskalor är vanligt vid smärtbedömning, metoder som huvudsakligen bygger på just beteendetolkning. Att kombinera beteendeobservationer med objektiva mätmetoder är att föredra och sådana som används i detta syfte är bl.a. att mäta mekaniskt nociceptivt tröskelvärde samt olika fysiologiska markörer. Kastration är ett vanligt operativt ingrepp som ofta utförs på friska hundar i olika syften och utgör därmed ett bra ingrepp för att studera smärta. Kastration anses orsaka måttlig smärta och har visat sig ge både förändringar i hundars beteende och fysiologiska parametrar. Det finns många olika kirurgiska tekniker och metoder för kastration av tik och hanhund liksom rekommendationer kring perioperativ smärtlindring i samband med detta. Detta examensarbete syftade till att öka kunskapen om smärtbedömning och smärthantering i samband med kastration på hund vilket utfördes genom två olika delstudier. I den första delstudien ombads smådjurspraktiserande veterinärer i Sverige genom en digital enkät svara på hur de bedömer och hanterar smärta i samband med kastration på hund, hur de kastrerar samt vilka rutiner som finns kring detta på arbetsplatsen. Majoriteten av de 73 svarande hade jobbat 0-10 år samt var kvinnor. Svarsresultaten pekade mot att ämnet smärta idag har en större plats i den svenska kåren där kunskaperna om och användandet av analgetika har ökat. Beteendetolkning var den vanligaste metoden för att bedöma smärta och många svarande nämnde samma typ av beteenden de förknippade med smärta. Förekomst av rutinmässig smärtbedömning var ovanlig. Nästan alla svarande kastrerade tikar med ovariohysterektomi och hanhundar med prescrotalt snitt på betäckt funikel. De flesta svarande gav liknande premedicinering inklusive preoperativ analgesi till tik och hanhund. Intraoperativ analgesi i form av lokalbedövning användes av de flesta svarande men var vanligare till hanhund. Gällande postoperativ analgesi gavs NSAIDs i lika stor utsträckning till både tik och hanhund, flera gav opioider till tik. Bland de som angav antal dagar eller givor för postoperativ smärtlindring skiljde sig detta inte nämnvärt mellan tik och hanhund varken gällande NSAIDs eller opioider. Det var ovanligt att hundar, oavsett kön, fick stanna kvar på kliniken en natt efter kastrationen. I den andra delstudien tog djurägare till tre tikar och två hanhundar urinprover före kastration och upp till tre veckor efter. Dessa analyserades avseende kortisol, serotonin och kreatinin där det sistnämnda användes för att korrigera för urinens koncentration. Framförallt djurägare men även student och djurhälsopersonal fyllde även i ett protokoll under samma tidsperiod avseende smärttypiska beteenden och dessa analyserades ihop med urinproverna för att se om någon korrelation kunde ses i uppvisat smärtbeteende och fysiologi. Kortisol är ett stresshormon som setts öka vid kirurgirelaterad smärta och serotonin har setts ha kopplingar till beteende samt har funktioner i kroppens smärtsignalsystem. Kortisol förväntades öka efter kastration och serotonin minska. Två av tikarna hade markant högre kortisolnivåer dagen efter kastration vilket skulle kunna spegla stress och/eller smärta från kastrationsdagen. Från den tredje tiken saknades urinprov dagen efter operation. I övrigt var det en låg grad av samstämmighet mellan förväntade fysiologiska förändringar och beteendeförändringar. Samtliga hundar uppvisade en eller flera beteendeförändringar efter kastration, vilka kunde tolkas som smärta och som för alla hundar var borta efter 1-2 veckor. Vidare studier krävs för att säkrare kunna uttala sig om smärtrelaterade fysiologiska förändringar i samband med kastration på hund och dess korrelation med beteende. Intressant vore att ta liknande prover under en längre tid före och efter, samt med tätare intervall runt själva kastrationen. Att addera en objektiv mätmetod, såsom en algometer som mäter nociceptivt tröskelvärde, vore intressant liksom att studera om ras, ålder eller kön inverkar på fysiologi och/eller beteende. Anestetiska och analgetika kan mycket väl påverka fysiologin vilket vore intressant att studera genom att t.ex. jämföra två olika protokoll. Ett stort hundmaterial krävs dock för att genomföra studier likt de nyss föreslagna.