Utomhus på fritidshemmet : fritidslärares uppfattningar av utemiljön som pedagogisk arena

Sammanfattning: Forskning visar att utevistelse har en positiv inverkan på elevers lärande och kan vara länken mellan teori och praktik. Genom att vara utomhus och vistas i olika utemiljöer påverkas både vårt fysiska och psykiska välmående positivt, vilket vidare påverkar vår inlärning. Enligt läroplanen ska fritidshemmet komplettera skolan genom att erbjuda eleverna undervisning i olika utemiljöer och genom upplevelsebaserade lärandesituationer. Syftet med denna studie är att undersöka fritidslärares erfarenheter och uppfattningar av utemiljöns pedagogiska möjligheter. Studien grundar sig på två frågeställningar: Vilka möjligheter kan fritidslärare se i olika utemiljöer som pedagogiska arenor? Hur uppger fritidslärarna att de använder utemiljöer i den fritidspedagogiska verksamheten? Den teoretiska utgångspunkten i studien grundar sig utifrån teorin om affordance. I vår undersökning används kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer, där sex fritidslärare deltog. Utifrån den kvalitativa analysmetoden resulterade detta till studiens fyra olika huvudteman: Utemiljö- en viktig lärmiljö, Skogen som upptäcksplats, Vatten- ett viktigt element och Skolgård- en planerad och spontan arena. Resultatet visar att fritidslärarna ser utemiljön som en självklar och viktigt lärmiljö i undervisningen på fritidshemmet. Fritidslärarna lyfter fram pedagogiska möjligheter på skolgården, skogen samt platser där det finns tillgång till vatten. Slutsatser som kan dras utifrån studien är att olika utemiljöer används för att utveckla elevernas kognitiva, sociala och fysiska förmågor. Utemiljön kan vidare användas för att eleverna ska få uppleva ett mer praktiskt och utforskande arbetssätt, vilket kan förstärka elevernas teoretiska kunskaper.