Att vara förälder till barn med ätstörningar

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap

Sammanfattning:

Bakgrund:Ätstörningar, som främst kännetecknas som ett skadligt beteendemönster gällande mat, är idag den psykiska sjukdomen med högst dödsfrekvens och att vårda en sjukdomsdrabbad person är i regel mycket krävande och utmanande. Ofta kan det innebära en signifikant stress för vårdgivaren och en stark känsla av skuld.

Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelser och känslor kring att vara förälder till ett barn med ätstörningar.

Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie med en deskriptiv design. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes, tre via muntlig intervju och tre via enkät, som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: Föräldrarna beskrev en tillvaro med mycket smärta, känslor av frustration, förtvivlan och maktlöshet av att inte veta hur situationer skulle hanteras, samt känslan att vara övervakare och att tvingas begränsa barnet. Stöd upplevde föräldrarna få från partners, barnets skola och vården. Det beskrevs hur syskon reagerade olika på situationen och att familjen hade begränsats, både socialt och gällande flexibilitet kring matrutiner, men att sjukdomen ändå förde familjen närmare varandra.

Slutsats: Resultatet visar att ätstörningar kan påverka sin omgivning mycket starkt och föräldrar beskriver en tillvaro som kan vara väldigt jobbig, emotionellt krävande, tålamodsprövande och ibland rent skrämmande. Föräldrarna är till majoritet mycket nöjda med vårdens hjälp och stöd. Hälso- och sjukvårdspersonal bör fortsätta se till både den sjukdomsdrabbade och de anhöriga som en helhet. Trots allt negativt omkring sjukdomen, tycker sig föräldrarna se positiva faktorer såsom öppnare samtalsklimat och en mer sammansvetsad familj.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)