Har röstterapi långtidseffekt? Retrospektiv studie av patienter med funktionella röstbesvär 1-3 år efter avslutad behandling

Sammanfattning: Syftet med studien var att försöka kartlägga hur pass bestående effekten av röstterapi egentligen är, samt att titta närmare på några faktorer som eventuellt skulle kunna inverka negativt på långtidseffekten. Undersökningen var retrospektiv och medverkande patienter var de som under åren 1998- 2000 erhöll terapi hos logoped får diagnosernafanasteni, annan specificerad röstrubbning eller röststörning ospecificerad. Dessa diagnoser valdes av det praktiska skälet att vi skulle få tag på tillräckligt många patienter. I den kliniska verkligheten överlappar dessutom dessa diagnoser varandra och någon annan behandling än röstterapi är i regel inte aktuell. Samtliga patienter hade fått sin behandling på avdelningen för Röst- och talvård i Lund och information om dem inhämtades frånjournalarkiv. 130 patienter återfanns, och 94 av dessa kunde nås och ville delta i studien. Vi genomförde en telefonintervju i vilken de fick besvara frågor om sin subjektiva röstupplevelse samt hur terapin uppfattats. De fick även svara på frågor om röstkrav i sitt eventuella yrkesliv samt om deras familjesituation förändrats sedan avslutad behandling. Information om patientens tidigare logopedterapi inhämtades från journaler och sammanställdes i ett terapiprotokolL Vid sammanställning av resultaten framkom två grupper: inga besvär bestående av 50/94 (53%) patienter och besvär bestående av 44/94 (47 %) patienter. I den senare gruppen förekom varierande grad av röstrelaterade symptom, av vilka heshet var vanligast. Jämförelse mellan grupperna inga besvär och besvär visade inga statistiskt signifikanta skillnader vad gäller könsfårdelningen eller eventuella fårändringar i patienternas familjesituation. Däremot framkom det att antalet kvinnor som söker logopedisk hjälp är betydligt större än antalet män. Att antalet terapitillfållen var något fler hos gruppen med besvär (8,75) än hos inga besvärgruppen (7,6) visade sig inte vara statistiskt signifikant. Inte heller terapi hos student visade sig ha någon betydelse för långtidseffekten. V ad gäller röstkrav i yrket framkom en signifikant skillnad mellan de båda grupperna, vilket visar att röstkrav har avgörande inverkan på röstfunktionen. Endast 2/94 (2,1 %) patienter hade sökt vård får röstbesvär efter avslutad behandling och 1/94 (1,1 %) önskade ny terapi vid tidpunkten får telefonintervjun. Majoriteten av patienterna (74%) var helt nöjda med den terapi de fått, medan 8,5% önskade bättre uppföljning och 6,5% bättre kontinuitet. Studien bekräftar att det företrädesvis är personer med röstkrävande yrken som rapporterar röstrelaterade besvär, men att de allra flesta även på sikt kan hantera sina röstkrävande yrken minst 1-3 år efter avslutad terapi. Endast en patient önskade ny logopedterapi.