Soft Law i EG-rätten

Sammanfattning: Uppsatsen behandlar EG-rättens formellt icke-bindande rättsakter, s.k. soft law såsom resolutioner, rekommendationer och uppförandekoder, och dessas tillämpning och funktion. Mot bakgrund av EG-rättens rättskällesystem undersöks de tre politikområdena jordbruk, tull- och handel samt transporter och transeuropeiska nät. På respektive område beskrivs ett flertal soft law-rättsakter i anslutning till praxis från EG-domstolen. Den analys som följer på den nämnda undersökningen visar att de formellt icke-bindande rättsakterna enligt praxis skiljer sig mycket åt i fråga om bindande verkan. Slutsatsen dras att rättsakternas verkan får fastställas för varje soft law-rättsakt för sig, oavsett rubricering, eftersom det är normgivarens intention som skall vara avgörande för tillämpningen. Vid bedömningen av normgivarens intention är rättsaktens rubricering, dess formulering samt eventuella krav på uppföljning viktiga faktorer. Uppsatsen tar också upp olika motiv till att välja en icke-bindande form för EG-rättsakter och diskuterar hur användandet av soft law kan kritiseras.