#Metoo som social rörelse - en innehållsanalys av #metoo-uppropen i svensk media

Detta är en L2-uppsats från Lunds universitet/Mänskliga rättigheter

Sammanfattning: Sverige framställs inte sällan som ett jämlikt land i jämförelse med många andra länder. Denna nationella självbild ruckades under 2017 av vittnesmål om sexuella trakasserier, våld och marginalisering utfört av män mot kvinnor. Samlade under hashtagen #metoo för att belysa rådande situation på otaliga arbetsplatser framställdes vittnesmål och underskrifter i upprop. Dessa spred inte bara vrålet om utsatthet som en löpeld via massmediala kanaler, utan även bilden av jämställdhet som en nationell utopi. Mot bakgrund av dessa upprop har syftet med förevarande arbete varit att undersöka på vilket sätt media bidragit till utformningen av #metoo-uppropen, samt på vilket sätt uppropen har förutsättningar att utmana könsmaktsordningen. Genom en kvalitativ innehållsanalys har utvalda upprop analyserats mot bakgrund av en teori om medias roll i sociala rörelser, samt genom en teoretisk identifiering av tre dimensioner av tidigare kvinnorörelsers framgångsrika krav på demokratiskt utrymme. Undersökningen visar att uppropens tillkomst och spridning varit beroende av media. En kollektiv mobilisering kan konstateras genom att kvinnor gått samman och identifierat en gemensam utsatthet. Vidare visar undersökningen att likheter med tidigare kvinnorörelser ligger i uppropens anspråk på demokratiskt utrymme, samt på vilka grunder uppropen legitimerar sina anspråk. En sådan grund är bland annat kroppslig utsatthet. Rörelsens förändringsanspråk identifieras vidare som riktade mot män, manliga kollegor och chefer. Likheter med tidigare kvinnorörelser visar att den sociala rörelsens förmåga att exponera den rådande ojämlikheten i sig kan ses som en utmaning av könsmaktsordningen. Undersökningen visar vidare att media tenderar användas både som medel och mål i rörelsen, vilket visats begränsa det demokratiska utrymmet rörelsen tagit i anspråk. Något som också riskerar att ske genom rörelsens utpekande av män som ansvariga för förändring. Mot denna bakgrund är slutsatsen att uppropen genom medias roll formats som en social rörelse med förutsättningar att utmana rådande ojämlikhet, vilka begränsas av medias omfattande roll och dess ansvarsutkrävande av män.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)