Svensk domstols hantering av EU-rätten : domstolens skyldigheter gentemot EU och faktiska genomförande av dessa

Sammanfattning: Sveriges inträde i EU 1995 har lett till många förändringar i det svenska rättssystemet. Svenska domstolar har därmed fått en ny arbetssituation och nya skyldigheter. Flera förändringar har skett i svensk processrätt, och grundläggande EU-rättsliga principer som de om direkt effekt och EU-rättens företräde framför nationell rätt, har ställt de nationella domstolarna inför flera utmaningar. Den mest grundläggande skyldigheten de svenska domstolarna har gentemot EU är förpliktelsen att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Sistainstansrätterna är skyldiga att göra detta närhelst de är osäkra på tolkningen och/eller tillämpningen av en EU-rättslig bestämmelse. Detta är en långtgående förpliktelse som endast har två undantag: det första är i de fall EU-domstolen redan dömt i ett identiskt fall (acte éclairé); det andra är då den nationella domstolen anser att den EU-rättsliga bestämmelsen är tillräckligt klar och tydligt för att den självständigt ska kunna tillämpa den (acte clair). Dessa skyldigheter har lett till ett flertal problem för de svenska domstolarna. Sverige har fått skarp kritik från Kommissionen för sistainstansrätternas obenägenhet att inhämta förhandsavgörande. Huruvida EU borde ta hårdare tag mot medlemsstaternas nationella domstolar eller om kriterierna för när skyldigheten att inhämta förhandsavgörande borde mjukas upp diskuteras flitigt i nuläget. Det finns företeelser som talar för en utveckling åt både det ena och det andra hållet, vilket gör detta till ett väldigt spännande ämne att studera.