Tillämpning av IFRS 3 IAS 38 i Sverige - Redovisningstendenser i svenska företag

Sammanfattning: Bakgrund/Problemdiskussion: För svenska koncerner infördes tvingande redovisning enligt IFRS gemensamma europeiska standard med början räkenskapsåret 2004. Den största skillnaden mot tidigare koncernredovisning är anpassningen till anglosaxisk redovisningstradition. Med IFRS är målsättningen att redovisningen bättre ska avbilda verkligheten och öka relevansen ur ett aktieägarperspektiv. Värdering till verkligt värde tillåts i högre grad än tidigare Goodwill skrivs inte längre av utan nedskrivningstestas årligen avseende aktuellt värde och skrivs ner endast då behov anses föreligga. Således påverkas företagens resultat- och balansräkning avhängigt företagens redovisningsval runt identifiering av immateriella tillgångar och nedskrivning av goodwill. Utöver detta kan varierande språkbruk i benämning av immateriella tillgångar skapa tolkningssvårigheter för intressenten då inga enhetliga regler för identifiering av immateriella tillgångsposter vid förvärv existerar. Andelen redovisade immateriella tillgångar ökar kraftigt i svenska företag men en debatt gällande redovisningen av immateriella tillgångar saknas idag. Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka tendenser och variation i tillämpning av IFRS regelverk gällande immateriella tillgångar, med intentionen att redogöra för hur tolkning av redovisning påverkas ur intressentperspektiv. Undersökningen ämnar kartlägga hur stor del av de totala tillgångarna i noterade svenska bolag som består av immateriella tillgångar och goodwill, totalt och uppdelat på branscher, med avsikt att påvisa tillgångsposternas storlek samt totala och branschberoende tendenser och synliggöra effekter av olika redovisningsval. Metod: Ansatsen är i huvudsak kvantitativ då vi utfört en totalundersökning på förvärvande svenska företag. Den kvantitativa studien kompletterades med en intervjustudie med redovisningsexperter och en analytiker. Semistrukturerad intervjuteknik tillämpades då strukturerad och semistrukturerad intervjuteknik är att föredra framför ostrukturerad i kvantitativa undersökningar där generella tendenser söks. Även en exemplifierande jämförelseanalys av företagen Assa Abloy och Atlas Copcos årsredovisningar utfördes. Slutsats: I svenska företag utgörs balansräkningen till cirka en fjärdedel av immateriella tillgångar, varav medianen för goodwill utgör 84 %. Goodwillposten allena utgör närmare en femtedel. Andel redovisade immateriella tillgångar av totala tillgångar skiljer sig signifikant åt beroende av branschtillhörighet. Skillnaden i hur stor andel av immateriella tillgångar som redovisas som goodwill med avseende på bransch är emellertid inte betydande. Emellertid existerar en trend i svenska företag som helhet att redovisa höga goodwillposter. Goodwillposter i bekräftad omfattning har betydande påverkan på resultat- och balansräkning. Omfattningen av posten i kombination med spridningen i materialet inverkar menligt på kriteriet om tillförlitlighet i redovisningen då framtida resultatbelastning blir svårprognostiserad för den externa intressenten. Upplysningar gällande immateriella tillgångar befanns vara bristfälliga och språkbruket i benämning av tillgångsposter varierande och svårtolkade. Funna tendenser ökar informationsasymmetri mellan företag och intressent och minskar tillförlitlighet, relevans och jämförbarhet i redovisningen. Vi har funnit att tillämpning av IFRS regelverk i svenska företag påverkar intressenters möjlighet till tolkning av redovisningen negativt. Förslag till vidare forskning: Då vi under arbetets gång sett hur stor andel av resultat- och balansräkningen som påverkas av tillämpningen av IFRS hade en studie i tendenser och tillämpning av nedskrivningstest varit en intressant fortsättning. Denna studie hade varit extra intressant att utföra efter en period med lågkonjunktur.