Inkluderad men ändå exkluderad? : Elevers berättelser om gemenskapen i skolan

Sammanfattning: Som blivande lärare har vi många gånger funderat på om elever kan vara inkluderande med samtidigt vara exkluderade i den gemensamma grupp en klass bildar. Inkludering har i detta arbete fått betydelsen att vara en social företeelse som innebär gemenskap, delaktighet och trygghet. Syftet med studien blev därmed att utröna vad det är som gör att elever känner sig inkluderade respektive exkluderade i gemenskapen i skolan. I den teoretiska bakgrunden presenteras tanken med en skola för alla samt vad inkludering som social företeelse innebär. Studien är baserade på en narrativ metod där tolkning av elevers berättelser om gemenskapen i skolan är en del av arbetet. Resultatet visade att gemenskapen i klassen, kamrater, lärare, aktiviteter i klassrum och på skolgården är faktorer som påverkar känslan av att vara inkluderade respektive exkluderad. Generellt sett upplever sig alla elever vara trygga i klassrummet och på skolan. Även om eleverna ansåg att ingen i klassen var utanför var det några elever som ansåg sig själva vara detta. Om lärare i en skolverksamhet tar för givet att en elev är inkluderad i gemenskapen men inte är det kan det vara förödande för den eleven. Detta medför att lärare kontinuerligt bör granska de sociala relationerna mellan eleverna. Grupparbeten där samarbete är det övergripande syftet är något som kan stärka elevernas acceptans för varandras olikheter vilket kan leda till en bättre gruppgemenskap.