PFOS i Igelbäcken : kartläggning av potentiella föroreningskällor och förslag till vidare provtagning och åtgärder

Sammanfattning: Perfluoroktansulfonsyra och dess derivat (PFOS) har hittats i ökande halter i miljön sedan det började produceras under 40-talet. Syftet med denna studie var att studera PFOS-halten i Igelbäcken i Stockholmsområdet genom att samla in och sammanställa tidigare provdata och att kartlägga föroreningskällor i avrinningsområdet. Halterna befanns vara mycket höga. Den högsta uppmätta halten var 120 ng/l och under perioden 2016-2019 var medelhalten i Slottsallén, i närheten av utloppet, 60 gånger högre än MKN (0,65 ng/l) för inlandsytvatten. Halterna ökar framförallt kring brandövningsplatsen vid Barkarby flygfält, men är fortsatt höga därefter, vilket tyder på att ytterligare källor finns längre nedströms. Ökande vattenstånd och -flöde ger ökad spridning i PFOS-halt. Det finns en positiv, måttlig korrelation mellan vattenstånd och PFOS-halt, vilket skulle kunna bero på högre utlakning. Hela bäckens sträckning bör provtas under samma period för att ge en klarare bild av hur spridningen ser ut.