Polisarbete från ovan: En kvalitativ studie om uppfattningar om polisdrönare från insidan

Sammanfattning: Denna uppsats har ämnat till att belysa hur sex nyckelpersoner resonerar kring polisens användning av drönare i Malmö samt drönarnas betydelse för det polisiära arbetet. Fokus har varit på de övervakandes perspektiv på en ny teknologi inom polisen. Tidigt i uppsatsen konstaterades det ett behov av att belysa ämnet, då det i dagsläget råder stor brist på forskning utifrån en svensk kontext. Metoden som använts för att studera nyckelpersonernas resonemang var kvalitativ. Materialet består av sex intervjuer med mestadels personer anställda av polisen, som valts ut med intensitetsurval. Intervjupersonerna tog upp främst två teman - lagstiftning och drönare som ett komplement för polisens arbete. Analysen har därför strukturerats i enlighet med dessa teman. Beroende på användningen av drönare görs olika lagstiftningar gällande. Intervjupersonerna upplever dels att det är svårt att orientera sig i lagstiftningen och att den nuvarande Kamerabevakningslagen inte är anpassad för polisdrönare. Det har förklarats med att synen på den polisiära verksamheten är delad i två perspektiv – ett teoretiskt perspektiv och ett golvperspektiv. Kamerabevakningslagen fastslår att polisen är den beslutande myndigheten om drönaranvändning och att hot spots är en viktig del av polisens beslutstagande. De intervjuade menar att drönaren är ett komplement för det polisiära arbetet. Polisdrönaren fungerar brottspreventivt vid känd övervakning, eftersom den kriminogena situationen förändras när drönaren verkar som en väktare. Vid dold övervakning med drönare tillhandahåller den polisen med realtidsinformation som möjliggör för polisen att anpassa sin taktik eller bättre förstå brottsligheten. Polisdrönaren uppfattas av nyckelpersonerna som säkerhetsskapande för polisen, den potentielle lagöverträdaren och allmänheten.