Lite trasig och lite knasig : En kultur- och mediehistorisk undersökning om avvikelse, original och skildringen av Trasfröken under sent 1800-tal i Sverige

Sammanfattning: På slutet av 1800-talet blir den fattiga Augusta Dorothea Eklund på grund av sin egenhet utnämnd till ett original och tilldelades öknamnet Trasfröken. Ett stigma som fram till idag lever vidare i form av medierapportering kring det verkliga förhållande att hennes kranium fortfarande vilar på KI – ännu märkt Trasfröken. Denna uppsats huvudsakliga syfte var att undersöka hur skildrandet av en fattig och egensinnig kvinna såg ut i svenska dagstidningar under perioden 1895–1899 genom att exemplifiera med Trasfröken. Men de teoretiska utgångspunkterna om stigma och teckentolkning som system, analyseras materialet med en inramad metod av kultur- och mediehistoriskt perspektiv och textanalys, för att syna och förstå vilka samtida föreställningsvärldar och kunskaper som yttrades och låg till grund för konstruktion och skildring av en kvinnlig avvikare. Resultaten visar att föreställningar om ras och renlighet blir framträdande i materialet, som lyfter tecken om beteenden och utseendet kring Trasfröken som smutsig, trasig, primitiv och omänsklig. I dagstidningarna florerade föreställningsvärldar och kunskaper om social- och fattigvård, rasbiologisk utveckling, förädling av människan, underhållning, psykisk (o)hälsa och framstegstankar om det stora hemmet och medborgarfostran. Även syns hur ett stadsoriginal skapas av sin omgivning, men också av sig själv. Att original blev till eftersom det fanns utrymme för parallella tankemodeller, då normer förutsätter normbrytare. Ett annat viktigt resultat är hur utrymmet för sinnessjukdomar i 1800-talets samhälle blir synligt genom skildringen av Trasfröken i dagstidningarna, och att det är omgivningen som hade kontrollen och makten att bestämma när någon ansågs vara sinnessjuk och behövde vård, men att det kunde finnas ett vårdglapp för egensinniga kvinnor om de uppfattades som harmlösa. De samspelande kategorierna och olika tankemodellerna i samhället resulterade i glidningar mellan utformade ramverk för vård av samhällets fattiga och sjuka. Ett original ansågs självständigt och skulle, trots bristen på anhöriga och spår av fattigdom, vara ofarlig och klara sig själva. Uppsatsens tydligaste slutsats är således hur ambivalent omgivningen förhöll sig gentemot ett original, som samtidigt skildrades som en ensam och fattig kvinna och svarar på hur konstruktionen av avvikelse kunde te sig i media under sent 1800-tal i Sverige.