Föräldrars principalansvar – en alltför långtgående reglering?

Sammanfattning: En återkommande fråga i svensk skadeståndsrätt har varit vilket ansvar föräldrar ska tillskrivas då deras barn vållar skada. Genom en lagreform år 2010 infördes ett principalansvar, med innebörden att en förälder som har vårdnaden om ett barn ska ersätta skada som barnet orsakar genom brott. Anknytningen till brottslighet hänger samman med lagstiftningens syfte. Den bakomliggande tanken var att principalansvaret på sikt skulle bidra till minskad ungdomsbrottslighet. Lagstiftaren ansåg att en markering av föräldrars huvudansvar för sina barn kunde bidra till att nå denna effekt. Redan under lagstiftningsarbetet ifrågasattes om ett skärpt föräldraansvar kunde medföra en preventiv effekt på ungdomskriminalitet. Bristen på empiriskt underlag för en sådan slutsats framhölls. Vidare präglades den politiska debatten av motsättningar. Den borgerliga regeringen ansåg att principalansvaret gav föräldrar stöd i diskussioner med barnet. De rödgröna partierna anförde att ansvaret sannolikt skulle drabba familjer med svag ekonomi. Trots kritiken bifölls lagförslaget. Reformen följdes, år 2017, upp av Brottsförebyggande rådet. I rapporten konstaterades att principalansvaret inte uppnått ändamålet att verka brottsförebyggande. Uppsatsen syftar till att utreda gällande rätt avseende föräldrars skadeståndsskyldighet för sina barns handlande. Fokus har varit att undersöka huruvida det principalansvar som infördes år 2010 är mer långtgående än önskvärt. Utifrån en rättsdogmatisk metod och ett kritiskt perspektiv drar jag slutsatsen att mycket tyder på att föräldrars principalansvar är alltför långtgående. Ansvaret har resulterat i oönskade effekter och drabbar främst resurssvaga familjer. Jag konstaterar även att lagen användes som ett verktyg för att signalera en politisk åsikt. Principalansvaret blev ett ställningstagande från regeringen om att föräldrar ska se efter sina barn. Slutligen anser jag att det saknades stöd för en skadeståndsrättslig reglering, då det i grunden rör sig om kriminalpolitik.