"Sammanflätning av teori och vårdpraxis" : Reflektionens betydelse för sjuksköterskan i vården och vårdandet

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Borås/Akademin för vård, arbetsliv och välfärd

Sammanfattning: Reflektion handlar om att träna sig i att fläta samman teoretisk kunskap och praktisk kunskap till en helhet. Det är en färdighet och kvalitet som under sjuksköterskans utbildning framhålls som en betydande del i sjuksköterskeprofessionen. Dels för att reflektion används som ett didaktiskt vertyg i sjuksköterskans lärandeprocess och kunskapsutveckling, men också viktig ur ett vårdvetenskapligt perspektiv för sjuksköterskan. Ett reflekterande förhållningssätt behövs för att sjuksköterskan ska kunna möta patientens livsvärd och därmed kunna bedriva en personcentrerad vård där patients autonomi och intregritet bevaras. Inom sjukvården kan reflektion användas i flera syften, bland annat som kompetensutveckling på individ-, grupp- och verksamhetsnivå. Syftet med detta examensarbete var att belysa reflektionens betydelse i vården och vårdandet utifrån sjuksköterskans perspektiv. Författarna valde att utforma examensarbetet som en litteraturöversikt för att skapa en översikt över aktuell forskning inom området. Författarnas resultat visade att reflektion stärker vården och vårdandet då det var ett viktigt redskap för att utveckla och stärka sjuksköterskans kärnkompetenser. Författarnas slutsatser var att reflektion främjade flera färdigheter hos sjuksköterskan så som ett kritiskt tänkande och ett reflekterande förhållningssätt. Dessutom visade resultaten att reflektion i grupp stärkte kommunikation, samarbete och gemenskap i vård teamet. Dessa empiriska resultat stämde överens med den teoribildning som fanns och författarnas förförståelse av reflektionens betydelse för sjuksköterskan och vården.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)