Skillnader i psykiskt välmående beroende av fysisk aktivitet hos personer med psykossjukdom

Sammanfattning: Bakgrund: Fysisk aktivitet har i studier kopplats till lindring av psykiska symtom som depression, oro, ångest samt en ökning av självupplevd livskvalitet. Vid insjuknande i psykossjukdom är det vanligt att drabbas av just ångest och depression. Dessa symtom i kombination med biverkningar från läkemedel ökar risken för en mindre hälsosam livsstil och fysisk inaktivitet, vilket kan leda till en ond cirkel och allt sämre fysisk och psykisk hälsa.Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka om det finns några skillnader mellan fysiskt hög- och lågaktiva personer med psykossjukdom avseende livskvalitet samt förekomst av depression och ångest. Syftet med studien var även att undersöka hur deltagarnas motionsvanor ser ut när det befinner sig på en sluten psykiatrisk vårdavdelning.Metod: Föreliggande studie är en kvantitativ tvärsnittsstudie. En enkät bestående av demografiska frågor, två skalor om fysisk aktivitet, en fråga om motionsform, en ångest- och depressionsskala samt en skala om livskvalitet, delades ut. I studien ingick 19 deltagare och svarsfrekvensen var 86 %. Data analyserades med det icke-parametriska testet Mann Whitney U-test. Signifikansnivån för samtliga statistiska test sattes till .05.Resultat: I analyser med skattningsskalan som mätte aktivitetsnivå överlag sågs signifikanta skillnader mellan låg- och högaktiva beträffande livskvalitet, ångest och depression (p=0.012, p=0.046, p=0.048). I analyser med skalan som mätte fysisk aktivitet de senaste två veckorna sågs inga signifikanta skillnader.Slutsatser: Personer med psykossjukdom som är högaktiva skattar sin livskvalitet högre än de som inte är det, och de skattar också lägre avseende förekomst av symtom på depression och ångest.