Detaljplaneprocessens tidsåtgång:En djupanalys av två detaljplaner i tre kommuner

Sammanfattning: Bakgrunden till detta examensarbete har sin grund i den bostadsbrist som finns i Sverige idag och den allmänna debatten om ökat bostadsbyggande och långsamma planprocesser som pågår. I studien har två detaljplaner, med huvudändamål bostäder, i var och en av de tre kommunerna Botkyrka, Norrköping och Västerås djupgående analyserats, i syfte att bringa klarhet i vilka aktiviteter och komponenter som faktiskt ger upphov till tidsåtgång i detaljplaneprocessens olika skeden. Av studien, vars tillvägagångssätt baserats på dokumentanalyser och intervjuer, framgår att detaljplaneprocessen utifrån sin utformning samt uppbyggnad via plan- och bygglagen (PBL) tar ”tid”. Hur lång tid en process tar beror enligt studien på flera olika anledningar som kan ha med den specifika planen och/eller kommunen att göra. Resultatet av undersökningen visar på att det i ett tidigt skede är väldigt svårt att uppskatta tidsåtgången för en detaljplan, då alla planer till viss del är unika och då oförutsebara komponenter och aktiviteter vanligtvis dyker upp under processens gång. Tidsåtgången för detaljplaneprocessen, räknat från det att ett formellt planuppdrag ges till det att detaljplanen vinner laga kraft, har för de planer som studerats i arbetet kraftigt varierat mellan 21 månader till 7 år. I snitt har dock processen för samtliga planer endast aktivt bedrivits under 1,5 – 3 år. Anledningen till att arbetet med vissa detaljplaner avstannat eller fördröjts har bland annat med oerfarna byggherrars brist på kunskap, politisk oenighet, sena inspel och bristen på resurser att göra. Enligt studien är de aktiviteter som ger upphov till störst tidsåtgång i detaljplaneprocesserna framförallt kopplade till utredningsarbetet. Det handlar både om att det är många utredningar som behöver tas fram och att de tar tid. Av studien framgår att tidseffektiviseringar i planprocessen är önskvärt så länge kvalitén kan bibehållas och detaljplanernas genomförbarhet kan säkerställas. Bostadsbristen i regionerna och det höga trycket i kommunerna lyfts fram som aspekter till varför det är viktigt. De förslag till förbättringsåtgärder som framhålls i denna studie handlar bland annat om att få till stånd bättre former för tidig samverkan mellan involverade parter, att ge den strategiska planeringen större tyngd och att utreda mer i ett tidigt skede, att skapa tydliga kommunövergripande mål och prioriteringsordningar för detaljplaner samt förbättra kommunens system och arbetsrutiner. Utöver det omnämns även ett behov av att utöka kommunens resurser och att öka tydligheten i vilka beslut som behöver fattas politiskt och på vilken nivå samt om det finns beslut som kan delegeras till kommunernas förvaltningar.